söndag 31 juli 2016

RR - 1572 MTB Challenge. 2:a i H40...

Another one bites the dust!    Foto: Nordic Sport AB


Med 5 km kvar har jag bitit mig fast i en utbrytningsgrupp på 6 cyklister, vi har fått höra att vi är "topp 20" och det går lagom fort för att alla vill spara på energi om någon rycker eller till spurten. Vi cyklar på asfalt, många små svängar, viker av asfalten in på ett underlag som är en slags sandpromenad. Framhjulet tappar fäste och jag dyker ner i sandfållan medan de andra fortsätter bort....


Jag vann en utlottning av TREK och FunBeat vilket bl.a. gav mig en startplats i 1572 MTB Challenge. Jag hade möjligheten att låna någon av Treks cyklar av modellen 9.8 men i fredags fick jag hem min nya cykel så jag behövde cykla in den till kommande evenemang.

Det är ju lite vidskepligt det här med att inte meka med cykeln dagen innan tävling/evenemang. Mina 3 senaste cyklar har jag köpt mer eller mindre dagen innan tävling och knappt suttit på innan det är dags, det har visat sig fungerat ganska bra. så nu blev det 4:e gången.

Efter en längre bildfärd och incheckning på hotell i Motala står det klart att Motala inte var en slumrande stad likt Fagersta jag var i förra helgen. I Motala är det stadsfestival och jag har naturligtvis fått ett rum med fönster mot festen, det kändes som att festen var inne på rummet.

Åkte iväg för att testa nya cykeln några km för att se att sittställningen kändes hjälpligt okej, vill också titta lite på startsträckan för att få en känsla för vad som väntar.

Det var inga konstigheter med starten mer än att det är tungtrampat en bit över gräset men det är brett och gott med plats för alla cyklister för att man sedan leds ut på asfalt. Starten sker med s.k. masterstart, dvs, att vi har motorcyklister som sätter hastigheten de första kilometerna. Det gör att man kan ta de första typ 10 minuterna till uppvärmning och behöver inte bomba loss från minut 1.


Tillbaka på hotellet förbereder jag de sista detaljerna för morgondagen och kör lite med min EMS för att bjuda benen på lite massage. Eftersom stadsfestivalen inte slutar spela musik förrän 2 på natten innebar det att jag inte kunde somna förrän just efter 2... Det var väl inte det jag hade sett fram emot men man får påverka det som går att påverka.

På lördagsmorgonen när klockan ringer känner jag mig inte alls utvilad så känslan inför dagen är... sådär. Käkar frukost, packar ihop och åker till startområdet.

Tar kontakt med Trek som hjälper till att fixa med registreringen till tävlingen. Avslappnad och trevlig stämning inne på området och det är tredje året som detta lopp arrangeras.





Är i tid till startfållan och placerar cykeln långt fram i tävlingsklassens fålla bakom elit, nu skall jag inte missa när de släpper banden som förra veckan i Engelbrektsturen då jag föll bakåt i starten utan att loppet ens startat :)









10.30 går starten och det avlöper i ett sansat tempo, eftersom jag känner mig trött orkar jag inte riktigt köra på utan försöker mer bara hålla uppe kadensen på lite lättare växlar för att få igång kroppen och värma upp.









Faller lite bakåt i startfältet men ute på asfalten samlas alla upp igen och det är trångt och många som försöker positionera sig inför att motorcyklisterna skall dra, det blir lite småryckigt med stopp och start i klungan p.g.a olika hinder så jag släpper några meter till framförvarande cyklister för att slippa det värsta strulet.

Efter en stund släpps farten fri och vi pendlar lite mellan 30-40 kmh, försöker identifiera något gäng som håller bra fart som jag kan åka med. Efter några kilometer på grusvägar har startfältet dragits ut och jag ligger i ett gäng på kanske 20-30 cyklister och en bit längre fram är ett annat gäng som är på väg att segla ifrån oss.

Jag känner mig nöjd i nuvarande grupp och försöker mer bara bevaka eventuella utbrytningar så att jag inte blir avhängd i den del av svansen jag befinner mig i.

Terrängen för detta lopp är tämligen lättcyklat, påminner till stora delar om cykelvasan, men 1572 har mer asfalt och fler flowiga utförsåkningar på små stigar.

Min nya cykel känns riktigt nice, första gången jag cyklar med singel-klinga fram och för dagen har jag valt att cykla med 36T fram, jag tror och hoppas det skall fungera bra.

Jag fortsätter på min inslagna väg att köra Thunder Burt och de känns precis lika nervösa som vanligt i svängarna på gruset. Priset av lättrullat blir att jag får slå av lite extra precis innan kurvorna för att delvis hinna få stopp och sedan svänga utan att dra omkull.

Banan innehåller en hel del backar, inte så långa, men det sorteras bort cyklister mer eller mindre efter varje backe, efter några mil är vi 12-15 kvar i gruppen och jag funderar på om jag kommer orka hålla i, men jag vet att släpper jag gruppen blir det ändå bara jobbigare om man får cykla själv.

Efter att vi kört runt 4 mil kommer vi till Övralids-backen som är 600m med snittlutning på 11%. Med La Marmotte under bältet där jag cyklade upp för 13km 9% lutning kändes detta ganska bra, ingen idé att hetsa upp sig utan bara flyta med de andra uppför. Det är många som står och hejar på i backen och stämningen är god, det gör biten uppför ytterligare lite lätt. Jag hör hur en som langar vattenflaskor till en annan kille i fältet ropar att han är "bland de 20 första". Cool, det betyder att jag också är det.


Det var motivationen jag behövde, hade inte det där "extra" i benen och var inte alls sugen på att ta förningar längst fram utan valde som taktik att ligga lite längre bak och svara på eventuella utbrytningsförsök. Nackdelen med att ligga nästan längst bak, speciellt genom de tekniska partierna var att det blev väldigt långt fram till de som var längst fram och mig så det blev hela tiden till att se till att jag täppte eventuella luckor, bytte placering och la mig någonstans mitt i gruppen istället samtidigt som två nya herrar jag inte sett mycket av tidigare seglade fram i gruppen och la sig långt fram.

Jag har en herre framför mig som hela tiden släpper en cykellängd till cyklisterna framför vilket oroar mig lite, blir det en fartökning vill jag inte fastna bakom honom och bli avhängd, han har tappat hjul flera gånger tidigare, vid tillfälle växlar jag plats och lägger mig framför honom. Lite senare genom några svängar får han för sig att han skall pressa sig in framför mig, jag släpper ingen lucka och ber honom att inte försöka tränga sig in, han muttrar och faller bak.

Med runt 15km kvar gjorde de en utbrytning längst fram och vi var några som svarade och hängde på, tempot hålls uppe under en stund för att sedan falla tillbaka för att sedan gå upp igen. Jag har en igel på ryggen och vid nästa utförslöpa när vi hamnar en bit bakom de andra drar jag upp tempot för att komma i kapp genom att driva upp farten snabbt och högt, igeln bakom flög av och sågs aldrig mer :)

Nu var vi 6 cyklister kvar med dryga milen kvar, tempot är inte rasande högt, enkelt för alla i gruppen att hänga på, ungtupparna längst fram vrider på huvudet bakåt för att bevaka vad vi gamlingar bakom håller på med, det var inte mycket kan jag säga. Jag ligger längst bak och han framför mig börjar slå på låren för att kontrollera krampen, viftar att vi förbi mig för att inte ligga i vägen för oss andra, ädelt :) Ok, då är vi fem stycken som skall göra upp om placeringarna, svänger av asfalten in på sand/skogsvägen längs med sjön och swoosh, resten är numera historia. Jag drar i backen när framhjulet släpper, han bakom blåser förbi och frågar om det gick bra, vilket det gjorde, upp snabbare än blixten, på cykeln, sadeln pekar åt tjottahejti, vrider till den, känner att det svider lite på benet och armen som jag skrapat upp lite, ser de andra kanske 200 meter framför.


Trampa på som bara den och som tur är bevakar de fortfarande bara positioner så efter någon kilometer har jag tagit mig i kapp och är åter med matchen. Så lätt blir de inte av med mig.


Vi rullar in tillbaka på startfältet över den stora ängen som sluttar uppåt för att sedan vända tillbaka in mot folkparken där målet är, boysen framför drar upp tempot och jag känner mig pigg i benen men ser inte målet så jag vill inte gå för fullt ännu, sedan smalnar allt av och vi radar "snyggt" upp oss som i ett led över en trång passage, skarp vänstersväng, jag är inte alls med på noterna vare sig med att det skall smalna av så mycket och den skarpa vänstersvängen, vi kommer ut som ett en utspänd gummisnodd och går i mål i samma ordning som vi gick in i den trånga passagen.

Lärdom att ta reda på hur målgången ser ut framöver, nu har jag missat det två gånger i rad när jag lagt upp plan för starten och inledningen av loppen :)





Rullar in på årets bästa tid i jämförelse med vinnaren, som denna gång blev Micke Flockhart. Det visade sig att jag knep min första pallplats i H40 som tvåa, och slutade på totalt 15:e plats. Trean i H40 låg precis bakom mig medan ettan var några minuter före.

Vinnare i Dam Elit: Julia Karlsson

Det håller i sig, att cykla på oprövade cyklar när det är tävlingar, det fungerar. Just när det gäller det är jag inte vidskepligt, har säkert mina ticks när det gäller annat runt cyklingen :)

Jag har haft som ett litet delmål att kvala upp till startfålla 2 i Cykelvasan, det skall tiden jag körde detta race räcka till. Min tid på Engelbrektsturen flyttade även upp mig till startfålla två i de lopp som är i långloppscupen. Jag tror att någonstans där hör jag hemma i alla fall resten av året, där lär jag hitta många med liknande kapacitet, har jag en bra dag är det nära upp till gubbarna i första startled...

Nu blir det en träningsvecka inför Finnmarksturen som går nästa söndag, då hoppas jag kunna plocka ytterligare poäng i totalställningen för Långloppscupen. Inför i år hade jag tänkt köra fler lopp än vad det blivit i Långloppscupen, det är tre lopp kvar i år, Finnmarksturen är ganska "nära", hoppas jag kan komma iväg på de två andra....









1 kommentar: