RR - Cykelvasan 2016

Det har väl knappast undgått svenska MTB-cyklister att årets stora XCM-tillställning ägt rum mellan Mora och Sälen under helgen. En tävling och ett motionslopp som likt Vätternrundan för landsvägscyklister blivit någon form av måttstock för hur "bra" man är inom MTB.

En ganska dålig måttstock men i gemene mans mun tänker man på Cykelvasan som ett MTB-lopp, jag väljer att använda dess "rätta" klassning XCM (Cross Country Maraton) inom MTB-disciplinerna :)

Hur som helst, en fest för väldigt många som drar 10-tusentals upp till området för att cykla och agera åskådare!

För många är detta årets lopp, allt leder fram till Cykelvasan. Själv har jag inte riktigt kunnat placera loppet, vad CV betyder för mig? Jag vill som alla andra naturligtvis göra så bra ifrån mig som möjligt, men årets MTB-cyklande har hittills varit ganska diffust när det gäller tydlig målsättning. Jag har ju någonstans hållit CV relativt högt, velat hitta formtopp till CV, seeda mig långt fram i starten osv.

De senaste två veckorna har jag känt mig hängig men kände mig som jag skrivit tidigare bra nog att köra Finnmarksturen förra helgen i Långloppscupen. Åkte på en baksmälla med förkylningen och har hela veckan mest gjort ingenting.

I år packade jag mitt pick och pack och åkte upp på Torsdagen, det fyllde skräpbilen, jag menar teambilen med allt jag behövde och annat som skulle till återvinningen.

Årets "bas" är återigen uppe i Lindvallen tillsammans med Team Spesh, Sudety Brothers och några andra filurer.. En bra mix helt enkelt :)

Snarkfria hörnan!

Ett par snark-maskiner skulle finnas på plats, så jag bokade ett hörn för mig och Markus som är tyst som en mus.

Roger var husets kock och på torsdagen bjöds det på Carbonara och på fredagskvällen blev det pasta med köttfärssås. Jag hade "förladdat" lite på torsdagen med en kebabrulle i Mora.

Jag och Sudety-brothers innan start!

Eftersom jag inte cyklat många tramptag i veckan mer än till ICA-butiken behövde jag ge mig ut på en tur på fredagseftermiddagen för att se hur kropp och ben kändes. Körde något spår som fanns i Lindvallen med lite grusväg och lite skog. Usch fy och tvi, det fanns inte mycket som kändes bra. Efter att ha cyklat runt en halvtimme försökte jag trycka på lite mer för att se hur puls och ben svarade... Och som de svarade.. Med ett "pffffffffff".. Pyspunka.. Inte mycket hände.

Självklart skall man mekka dagen
innan race!!!!

Det gav knappast svaret jag sökte efter mer än att målsättningen för årets CV sattes till att om jag uppnår förra årets tid, 3.10, är det bra.... 

Laddar med en kebabrulle på torsdagskvällen

Jag la upp en, som vanligt relativt enkel, plan för hur jag skulle köra CV. Första backen sätter tonen för hela loppet, är jag med efter första backen är det bara att bita i så länge det går. Jag ville hålla en hastighet på runt 23-24 km/h, dvs, lite snabbare än förra året, om jag nu skulle ha en chans att i alla fall göra det bättre i år än förra året.

Jag har fortfarande inte lärt mig hur mycket vätska jag skall ha med mig, lassar på 2x75cl + 1x50cl. Har ju inte lyx med langare längs banan och utgångsläget är att jag skall klara mig utan tillskott på hela resan.

Lördagsmorgonen är varmare än förra året då kylan var mer påtaglig. Jag och Sudety brothers (Jens och Roger) rullade ner till starten för att placera ut cyklarna i startfållorna. Jag in i fålla två och de andra boysen in i fålla tre.

Med minuten kvar börjar de spela uppladdningsmusiken, nu letar man efter motivationen, krafterna, själv plockade jag fram citat från Coach Flowers "No one will deny me. No one will defy me. And no one will tell me who and what I am and can be."... 10 sekunder kvar... 5... 4.. 3... 2.. 1.. sedan börjar fiolerna vina och den klassiska melodin drar igång. Klockan startar för tävlingen.. Och jag står stilla... Man får vackert vänta på att komma iväg och eftersom jag står hyffsat bra till slipper jag vänta så länge :)

Snabbt till första backen som snabbt drar upp pulsen, det kändes verkligen inte bra, titta ner på hastigheten som var relativt låg (20-21 kmh) och jag som ville vara runt 23-24 kmh, nu i efterhand kan jag konstatera att jag lyckades kappa tiden med 25s jämfört med förra året, så det gick fortare än vad jag trodde, även om det inte gick jättesnabbt...

Foto: mtbfoto.se

Väl uppe är det en längre sträcka på bred grusväg så det går ganska fort, nu är det bara att åka med, jag skulle tippa att jag låg i 3:e klungan, dvs vi har elitgrabbarna som drog iväg som pistolskott, sedan ett stort gäng snabba rackare, sedan kom vi som var ganska snabba ....

Det är en lucka mellan min grupp och den andra gruppen framför oss men pga någon olyckshändelse där framme kommer vi ikapp en del av dem.

Sedan rullar det i princip på, glädjande nog är pulsen uppe på tröskelpulsen, dvs, någonstans runt 85% så det kändes lovande, det fanns inte mycket tillfälle att "vila" trots att man låg på rulle utan det gällde att pressa på ordentligt hela tiden för att inte tappa hjul.

Som "vanligt" i utförslöpen tappade jag positioner som jag tog tillbaka i uppförsbackarna, skall jobba lite med utförsåkningen men skall testa lite andra däck för att se om jag blir tryggare med lite mer grepp och hur det påverkar den andra cyklingen.

Foto: Jonas R

Vi passerar Mångsbodarna och mellantiden ser bra ut. Milen tickar på och jag vet att jag förra året tyckte många av backarna uppför var väldigt jobbiga, jättejobbiga.. Det var den mentala bilden jag hade och jag "väntade" lixom på när de backarna skulle komma. Var det här "den där" jobbiga backen? Så flöt det på...

För mig mentalt är de sista 45km relativt lätta och bara utför, även om det är några backar så är det väldigt mycket utförsåkning och hastigheten kommer vara hög. Sådär mitt i loppet har jag inte någon direkt aning om jag åker med ett gäng som kommer ligga strax över tre timmar eller strax under..

Raffe som vann amatörklassen i Finnmarksturen förra helgen ligger längst fram som ett ånglok och håller bra fart, han får hållas och ingen gör en ansats att ta över och Raffe visar inte tecken på att tappa fart..  När spåren snirklar sig genom skogen, en pil står på sniskan, och en funktionär viftar med en vimpel tror Raffe att han skall svänga vänster, som ett lemmeltåg följer 10-15 cyklister honom in i spenaten medan vi bakom konstaterar att det där var fel väg och tar höger.. Raffe skriker ut sin frustration (4:e året i rad han kör fel under CV). Jag tyckte synd om honom när jag blåste förbi men jag var säker på att han skulle komma tillbaka.

Efter några kilometer flyger Raffe förbi mig och alla andra och ordningen är återställd.

Vinnarmat. Laddar om efter målgång!

När vi passerat Oxberg och de sista 45 km återstår känns det trots allt okej, jag har överlevt den tyngre delen av banan och nu blir det mycket utförsåkning med ett par knäppar uppför. Vi håller hög fart och jag försöker göra lite överslag med tiden, hur ser det ut, vad kan måltiden tänkas bli. Snitthastigheten ligger på runt 32 kmh, det känns bra, hastigheten borde inte droppa så mycket med tanke på att det nu blir lättare att trampa.

Om något kommer trötthet och kramp att sortera bort cyklister nu, jag vill inte vara en av dem. Håller jag mig i styr så skall jag gå snabbare än förra året.

Med några mil kvar känner jag att lårmusklerna rycker lite lätt, det borde vara priset för att jag inte kunnat cykla så mycket som jag velat de senaste två veckorna. Men med detta år har jag blivit mycket bättre på att läsa av signalerna och detta var inget som oroade mig så mycket.

Med milen kvar rullar siffrorna i huvudet, räknar över hur vi kan tänkas ligga till för att komma under tre timmar och det ser bra ut, tempot skruvas upp lite ytterligare, passerar 3km skylten och kollar klockan, konstaterar att om jag inte får teknikstrul, krashar eller dylikt kommer jag gå under 3 timmar. Känner någon form av blandad glädje och lättnad. De sista 2 km cyklar jag med ett leende, massor av publik som hejar på längst med vägen, runt omkring mig laddar en del för att jaga placeringar, längs med campingen på gräset cyklar jag förbi några, ut på målspurten är jag relativt ensam, slår av på farten och bara trampar glatt mot mål leendes, sneglar bak och ser hur en herre tagit sats, snor och saliv hängandes runt ansiktet, för att spurta in i mål, jag gör ett klent försök att svara på hans spurt men släpper honom, så som han såg ut måste man få något för det :)

Glada! Raffe och jag! Han var stark som tusan idag (igen!)
Likadana cyklar, nästan samma tid, båda lika glada :)

Rullade in på 2.56.16, vilket var långt över förväntan, det trodde jag verkligen inte drygt tre timmar innan start.



Mellan Eldris och Mora som är 5 km är mitt snitt över 37 kmh, Hela sträckan kör jag med ett snitt på drygt 32.2 kmh.

Den här tiden betyder mer för mig än de 7.29 jag körde Vätternrundan på i år. Totalt sett såklart två fantastiska prestationer, men eftersom jag känner mer för min MTB-cykel än min landsvägs-jonne :)

Jag vet inte hur jag skall sammanfatta de två senaste veckorna, undrar om jag egentligen varit sjuk eller om det varit något annat. Men sett tillbaka på både CV och Finnmarksturen vred jag ur mig två bra resultat. Jag väljer att tro att årets grundliga träning lagt en riktigt hög lägsta nivå, så trots att kroppen inte varit 100 har jag kunnat prestera på en bra nivå.

På med baggyshorts och hade
kul på stigarna hemma nu på
söndagen, dagen efter CV!

Nu skall jag nöjescykla i skogen en eller två veckor där jag trivs som bäst för att ladda om för avslutande 6 veckorna där det blir både landsvägsrace och MTB-race. Sedan blir det några veckor uppehåll/nöjescykling för att sedan starta nästa säsong med att åka till Hong Kong och ha kul med MTB i början av November......

Kul att träffa på många av Er efter CV, alla jag pratat med (förutom Sudety-Roger då :) ) har varit glada och nöjda med sina resultat.

Vi syns ute på stigarna!

RR - Finnmarksturen

Efter dryga milen var jag redo att lägga ner, vilka jobbiga backar det var idag. Jag var inte alls sugen på att cykla upp för en massa backar idag.

Man är alltid glad innan en tävling

Igår ikväll skulle jag inte köra så jag struntade i att göra mina vanliga förberedelser som bl.a. innefattar att jag kollar någon video på hur banan ser ut eftersom jag inte kört dem tidigare. Eftersom jag inte skulle tävla släckte jag inte förrän klockan var 1.30 inatt. 

Vid fyra kommer ungdomen i huset hem och jag vaknar till, kollar några minuter av OS-fotbollen, damerna ligger under med 3-0. Tänker, nä, skall inte tävla. Runt 6 vaknar jag igen, då har Malin kommit hem och äter frukost. Kollar vilopulsen, mmmm, den ligger under 40, det är acceptabelt.. Halsen, nä, känner inget.. Velpelle funderar ett tag.. 6.20 bestämmer jag mig för att åka. 

I Ludvika skiner solen och startfältet är packat av tunga kanoner (gubbar) i H40 och i elit-klassen är de tunga namnen på plats. Många som vill göra ett genrep inför Cykelvasan och spänna musklerna för omgivningen!

Börjar få till rutin med att göra mig i ordning inför loppen, eftersom jag saknar langarhjälp och allt därtill har jag fortfarande svårt att avgöra hur mycket/lite vätska jag skall ha med mig. Man vet inte heller om det finns möjlighet att ta vätska i kontrollerna, ibland går det för fort förbi, ibland får man inte med sig något osv, så jag försöker planera för att kunna cykla hela vägen utan att jag behöver plocka något men då släpar jag på extravikt också. 

Med några minuter kvar till start ligger pulsen på 80, minuten kvar, nu upp i 100, startskottet går och nu behöver jag inte vänta lika längre på att få börja trampa efter att ha krigat till mig en plats i 2.a startfållan, även om jag hamnade typ längst bak idag eftersom jag kom sent så är placeringen "okej". 

Det tar ungefär en minut så är pulsen uppe i 85% av maxpulsen, aaah, dessa MTB-lopp, man hinner knappt ta ett andetag så är det krig om positionerna :) 

Efter några kilometer kommer jag ikapp Per Kumlin som legat på soffan, käkat godis och tagit igen sig?! :) Efter dryga milen med dessa backar känner jag inget sug att fortsätta, det var ju jobbigt idag. Jobbigare än vanligt. Men det är okej. Det skall vara okej. Men man får tid att fundera på tillvaron och vad man håller på med :) 

Efter en stund trampar Per förbi, wtf, okej, ta hjul och haka på. 

Backarna avlöser varandra, men som vanligt, efter uppför kommer utför. Men det är svårt att veta hur jag skall disponera krafterna eftersom jag inte vet något alls om banan, första gången jag kör, och inte kollade in den dagen innan som jag brukar. 

Som vanligt utför på stigarna tappar jag lite avstånd de de allra snabbaste åkarna, det går riktigt fort utför på vissa partier i skogen. Nya cykeln sköter sig fint och det är muppen på cykeln som inte klarar av att pressa den till sitt yttersta. 

Dagen till ära kör jag återigen med Dunderberra, dvs, inte mycket grepp i kurvor och i lerpölarna gäller det att gå rakt igenom och inte få sladd/kast på cykeln om man skär fel i den höga farten. Så för mig blir det lite ryckig körning då jag måste släppa lite extra och bromsa inför en del kurvor och ibland i utförsåkningen. Som vanligt kommer vi ut som ett långt pärlband och ju längre bak man är, desto tuffare är det att komma ikapp de som håller farten uppe längst fram. 

Per och ett gäng drog iväg och vi var några stycken som låg och trälade i mitten av loppen lite bakom, men för en gångs skull på dessa lopp blev det i alla fall några stycken som hjälpte till med förningarna och till slut hade vi maskat ikapp det andra gänget.

I de längre backarna drogs gruppen alltid isär och det var alltid ett gäng som blev lämnade bakom. Men antingen var vi längre fram dåliga på att samarbeta eller bara trötta, så farten hölls inte tillräckligt hög och efter en stund kom alltid de bakom ikapp. Men jag vet hur tungt det är att gång på gång jaga ikapp. Det tär på krafterna... 

Visst är det kul att cykla!!! Gud vad glad jag är!

På näst sista långa stigningen, tror det var Kornellstigen climb, 1.7km med snittlutning 8,3%, långt uppför i alla fall, seglade jag ifrån Per (igen) och lämnade honom och andra bakom oss i förhoppningen att inte se dem igen förrän efter målsnöret.

Krafterna började tryta lite, fick gräva långt inne för att hitta energi, nu kom vinterns träningspass med Kapten Danne i SCK till nytta.. Hur trött man än må vara gäller det att palla växla upp för att hålla hjul eller öka fart, uppför, och utför handlar det om att trampa ur mjölksyran och hålla farten. 

Med lite mer än en mil kvar kommer dagens sista långa stigning till disco-dunk, "Leos backe", 1.2km snittlutning 5% men elakast av dem alla med inslag av 10-11%. På grus. Uppför. Kul. Vem f*n är den där Leo frågar jag en medtävlande.. Förresten, sa jag att jag inte alls var sugen på backcykling idag? Men okej, efter uppför kommer utför. Ganska tidigt uppför backen kommer Per (vafan, inte igen) och de andra som vi lämnade bakom oss ikapp och förbi (igen). När det är sådan här uppföråkning och sådan lutning handlar det bara om att hitta sitt tempo och försöka pressa det lite till, det är för detta du kör dina 4 minuters intervaller (om du nu gör det).. Något jag varit dålig på i år, och tidigare, då jag fokuserat på andra bitar. 

Jag hoppas att när jag når musiken så når jag toppen, men se där hade jag fel, en fotograf tar bilder och vägen svänger vänster och.. vaf*n ännu mer uppför! 

Väl uppe börjar utförsåkningen, det är ganska svart för min del nu, nu handlade det mest om att klamra sig fast med de jag hade kvar att åka med.. En pigg(are än mig) herre glider förbi och manar till samarbete så vi håller farten uppe.. Sheijt, jag vill ju bara softa sista biten in i mål, okej, tar hjul och vi är tre stycken som samarbetar på grus och asfalt, det är blankt i huvudet under ett par kilometer, jag minns jag konstatera vi inte har chans att ta ikapp några direkt framför oss, det blir lite taktiskt körning för att avgöra placeringar på slutet... Ingen direkt kramp att fundera på, det hade sprätt till lite grann i ena vaden men inget jag oroade mig för. 

In på ABB arena genom en skarp högersväng, jag ligger först och försöker täppa möjligheter för de andra bakom att smita förbi inför rakan som är drygt 100 meter, i kurvan ökar jag kadensen samtidigt som jag växlar upp för att komma ut med någorlunda fart och goda möjligheter att spurta, blir ganska bra fart och de bakom blir nästan direkt avhängda, tar sikte på en kille från Cykloteket som cyklade om mig i discobacken, han har ett stort försprång men bevakar bakåt och ser att han måste anstränga sig lite när jag kommer stormandes... Han hade för stort försprång men för egen räkning blev det en bra urvridning, hade kunnat spurta säkert även om jag gick på rött kunde jag nog kört 100 meter till, det är bra, cykelvasans spurtsträcka är längre så vi får se om jag får chansen då...

Per passade på att ta en bild efter målgång...

I stort är jag nöjd med hur dagen fortlöpte, jag lyckades slutföra träningsveckan som planerat där detta var sista pusselbiten inför nästa vecka som skall bjuda på lite färre träningstimmar. Vädret var kanon, organisatoriskt toppen, på detta lopp hade de små plastflaskor vid langningsstationerna! Det var grymt! Lyckades man få händerna på en flaska fanns det något kvar att dricka istället för dessa små plastmuggar där innehållet flyger när skyndar förbi.

Med så pass många tunga namn i startfältet fick jag vackert krypa till korset, ramlade in på en hedersam 18:e plats (av 71 som gick i mål) i H40, fick 40 sköna poäng till långloppscupen. 

Dagens kung i gubbklassen H40, Henrik Mård!

Roligt var att några andra Stockholmare stack fram hakan med fina prestationer där Henrik Mård kammade hem en efterlängtad seger i H40 och champagne-drickaren Raphael Cameron vann motionsklassen!

Ja Raphael, du kan dricka skumpa nu!!! Igen!

Imorgon är det tillbaka till verkligheten, då är semestern slut! 

Besök i norrort - Norrviken

Tror jag dragit på mig någon baskilusk eller så, försöker mota vid grinden, vi får se hur det går. 

Åkte till norra sidan stan idag för att spana in Kristian och Jonas hemtrakter där de cyklar runt Norrviken. Blev lite XC MTB av det hela, ganska mycket grus, en del asfalt men några sköna stigar bjöd det på.. Det var väl inte riktigt vad jag var sugen på för dagen men det fick räcka med dryga 50 min.. Känner av att det är något skit i kroppen.

Cyklade förbi Jonas som stod och målade uppe på sin skylift... Istället för att cykla?? Planer läggs upp för CV, svåra beslut skall fattas. När skall man åka dit, placera ut bilar osv, snacka om I-landsproblem :) 

Blev en enklare grill-middag, imorgon blir det sedvanligt pasta till middag inför söndagens tävling i Ludvika. 

Spanat in nya jaktmarker

Har blivit en hel del distans på MTB idag och igår, idag passade jag på att cykla till Rudan i Handen för att testa ett MTB-spår som finns där. Fick stanna flera gånger och titta på navigatorn för att lista ut hur jag skulle cykla, speciellt i början av det spår jag skulle cykla.

MTB Spåret som går runt Rudasjön precis bredvid Handen pendelstation går i en ganska kuperad terräng. Det kändes som att jag cyklade i åttor runt och runt på samma ställe men faktum är att man korsar aldrig ens sitt spår under de dryga 15km man cyklar MTB-spåret.

Det är ganska blandade underlag man cyklar i men inget som är riktigt tekniskt svårt, däremot krävs det lite pulver i benen och vana för att ta sig upp för en del brantare delar och lite vana att även cykla lite brantare utför. Saknas kraften uppför eller tekniken utför får man kliva av cykeln och gå en kort stund... Så det går att cykla sträckan ganska tidigt i sin MTB-karriär utan att behöva leda cykeln för mycket.

Jag fortsatte till gamla hederliga jaktmarker här i Tyresö för att runda av min 5-mils runda. Det fanns "fett" med blåbär, inte bara på cykeln jag satt på utan även längs med cykelspåret i Tyresö...