söndag 12 juni 2016

RR - Lida Loop 2016


Dags för nästa MTB-race på "hemmaplan". Efter förra veckans Siljan Runt pekade formkurvan i rätt riktning! Såklart var det dags att dra på sig en förkylning och cykeln blev ståendes mer eller mindre hela veckan.

Funka funka funka funka funka
Jag prövade allt, från cement till salt, hängde upp och ner och badade kallt. Kanske inte riktigt då, men jag gick på allt, placebo eller inte.. För en gångs skull testade jag att vila lite mer istället för att vara "macho" och åka till jobbet som om inget har hänt.

På lördagen var i alla fall halsonda borta och jag kostade på mig en timme i skogen bara för att kolla om benen satt kvar.. De fanns där, men ganska sura över att inte ha aktiverats på ett tag.




Skit samma! Bära eller brista, man är inte bättre än vad man är för dagen... Siktar på att köra "snabbare än förra året", 2:45 kändes inte orimligt med tanke på sträcka, väder och vind. Inga ursäkter, bara att köra hårt för att komma igång till nästa helg då det är landsväg runt någon sjö...

Jörgen är stark!
Kunde knappt klaga på dagens förutsättningar, solen skiner, lätt vind, något moln där och här, riktigt nice väder. Det blir inte mycket kläder att ha på sig idag tänker jag medan boysen bilen bredvid står och tycker det är lite blåsigt och har vindjacka och grejer.. Wow, ser varmt ut! Jonnar iväg för att hämta ut startlapp och grejer,  vid området står Jörgen och vinkar. Vi är ungefär lika bra... eller dåliga.. :) 




Vi glider ner till startfållorna för att få en bra(?) plats (längst bak) i fålla 3.. Kan nu i efterhand konstatera att det suger att starta långt bak i fållorna. Skrev det efter Lidingöloppet, skriver det igen. Får testa en gång att ta mig till första raden och se om det ger resultat, annars kan jag lägga ner den tanken :)

Ladies startar 20 minuter innan så passar på att säga hej till Camilla och glider upp i skidbacken för att kolla deras start. Måste ju hitta på något som uppvärmning. Pang så drar de iväg och Camilla ser ut att vara 3:a vid toppen av backen, bra placering för fortsatt åkande.

Inte så långt kvar till start, Ronnie har dykt upp snett framför mig i start.. Frågar vad han har för tryck i däcken men han vill inte avslöja sina hemligheter :) Vi båda kör i alla fall Thunder Burt, jag räknar med att det är snustorrt trots regnet igår.. Och är det inte snustorrt får man surfa över stock och sten...

Alla som hängt ett tag i forumen vet ju att det dyker upp trådar om däck och däckstryck, det är som en oro cirkulerar och ingen vill göra fel. Jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel, jag har svårt att tro att det som är rätt för mig är rätt för någon annan. Pumpa däcket och trampa, det brukar funka bra....

Kör en liten "stepp" minuten innan startar för att höja pulsen 20-30 slag, den hinner sjunka lagom till att vi startar och man cyklar rakt in i skidbacken.. Jag har planerat att hålla mig något till höger uppför och ta en yttersväng in i första kurvan, inbillar mig att det är ett bra alternativ. 

Sedan börjar kilometer efter kilometer i ganska hög hastighet på torra grusvägar, jädrans vad det dammar, och det går hyfsat undan. Jag kan bli bättre på kurvtekniken och mina TB släpper lite ibland i kurvorna, så jag saktar ofta ner något något innan kurvan för att inte fortsätta ut i spenaten. Blir ofta en liten lucka att täppa till men det är så mycket folk så det är inget problem, det går inte i rasande fart även om det går snabbt.

Pulsen ligger ofta 5-8 slag över min uppmätta tröskelpuls första varvet men det funkar bra, kan bero på värmen eller att jag bara är bättre tränad nu.. Vill tro att det är det sistnämnda :)

Det är bara att rulla med och det finns inte så mycket att göra om man vill jaga positioner, något på vissa sträckor men det är lite single tracks osv så det är bara att haka på och inte hamna bakom några som inte orkar ta hjul på de framför. Får vid några tillfällen jaga ikapp gruppen framför och lämna några bakom mig.





Ronnie
Inför första varvningen möter jag Ronnie som är på väg ut ur startområdet medan jag är på väg in, shit vad han ser ut i ansiktet! Precis så sliten han ser ut på bilder man ser, så sliten såg han ut när vi susade förbi varandra. Fan, jag trodde ju att han låg bakom mig, eller, jag hade ingen aning, men jag såg honom inte efter skidbacken i starten.

Positionerna börjar stabilisera sig och andra varvet bjuder på lite mer åka bland stock och sten. Lyckas tappa vattenflaska nummer två efter att ha tappat min första, fått en ny vid varvningen, och så flög den också. Aja, har ju en kvar. Det är bara att ta hjul på framförvarande och hoppas de inte drar in i en stor sten, då kommer det ta stopp ganska tvärt :) 







Av någon anledning känns det som att man kan vila när man drar över stock och sten, jag känner att tekniken inte direkt är som förra året då jag kört mycket mer MTB, men det funkar. Jag tappar inte nämnvärt på framförvarande och vi är nu ett gäng på typ 10 pers som håller ihop. Lyckas strula till det vid ett ställe och blir ståendes några sekunder, det räcker för att det skall bli en lucka. Skam den som ger sig, efter ett par km lyckas jag maska mig ikapp.. Surburken bakom ville inte hjälpa till att täppa luckan så det var bara att bita ihop och trampa medan han susade i fartvinden bakom mig. 

Jag kände mig inte så cool när jag väl var ikapp och tempot var okej men det var inte direkt att vi hjälptes åt och jag kände inte att buggarna var kaxiga nog att just nu gå upp och dra. Fick snällt ligga och hålla position och ladda lite.

När man kommer in för varvning inför tredje varvet går det snabbt utför skidbacken, jag ligger bakom en ung junior som blåser på, på en kulle där han hoppar flyger han snyggt, landar på bakhjulet och cyklar 5-10 meter på bakhjulet.. WTF! Galet, Farbror Max ligger bakom och känner sig gammal och skör.

Min sista kvarvarande flaska är mer eller mindre slut, passerar Enervits langning (funkar kanonbra!!!) och plockar upp en flaska och skickar min mer eller mindre tomma flaska.. Tar i alla fall och dricker en hel del innan jag ger mig ut på sista varvet..

I första tekniska partiet på 3e varvet flyger den där jävla flaskan också. Jaha, det är ett rekord i något, att tappa 3 flaskor på ett race. TIPS EMOTTAGES GÄRNA PÅ BRA FLASKHÅLLARE!!! Nä, jag har lagt ner det där med överlevnadskit på ryggen (läs Camelbak), räcker med tips på hållare som funkar :) Det känns så skönt att inte cykla ett par timmar med ryggsäck.. Det som inte dödar det härdar..

Hursom, utan vatten, inte bästa förberedande dagarna, börjar det att spela piano i låren, känner att muskeln rycker lite när man ställer sig och trycker till. Nu måste vi köra smart.. Under ett par kilometer är det en fin balans att inte få kramp, lyckas göra ett par pissiga misstag, sätter ner foten och pang smäller det till i vaden. Trampa trampa trampa.. Det funkar bäst.. Efter ett tag ger det sig och jag passerar en vätskekontroll, sliter tag i två muggar vatten så man i alla fall får i sig något..

Tredje och sista loopen är ganska lättkörd på stora sträckor, här tappar jag nog "mest" idag då jag inte riktigt kan trycka på.. Försöker snällt hänga på boysen framför mig men nu måste jag hålla nere pulsen och vätska.. det är sådant som andra har i sina flaskor. Vi är några som ligger i liten grupp men killen från Valhall får inte mycket hjälp av de andra och jag känner att nu är det dags att dra mitt strå till stacken, går upp och växeldrar lite med honom så att vi får upp farten i gruppen, segosarna hänger snällt med oss... Vi bjuder på det.. Det var bra för självförtroendet att ta lite jobb, jag behövde inte "maxa" benen så jag låg bara på oranget och inga krampkänningar.

Nu skymtar jag en TCM Cykel klädsel.. Titta, det är Ronnie som säckat ihop i kramp. Dundrar förbi och vi lämnar honom bakom oss. Det är ett par backar kvar att klättra och jag har nu lyckats få krampkänningar i båda vaderna, båda framsida lår och vänster baksida lår. Jag klarar mig från monsterkramp men ni som vet hur det känns.. ni vet hur det är :) Trampa trampa.. Kan inte stretcha framsida, då hugger baksidan, osv.. Ok, tar en funderare, har bra tid och kanske 20-25 minuter kvar. Jag har ju ett gäng energy gels kvar, de kan ju funka som vätska.. Sedan suger jag i mig några GT-tabletter... Bakom mig har Ronnie smugit upp, han har nog planerat att lugga mig, han sa då inte ett pip när han låg där och stressade i utförslöpen.. Ronnie är grym utför och blåser mig varje dag i veckan, men nu ligger jag snyggt och han kommer inte förbi förrän precis på slutet innan en lång grusväg..

Efter tävling smakar allt gott
Har tappat i tempo för att inte falla ihop i ett dike med kramp från helvetet, men att släppa Ronnies rygg gör jag inte.. Han är ju inte så fräsch han heller... Kilometrarna tickar ner, 3..... 2..... Ronnie gör ett ryck... plockar snabbt ner det.. Glider med och förväntar mig att han skall sprattla till inför mål, kommer bli kul tänker jag... Ser lixom fram emot den där spurten med krampen och mjölksyran sprutandes.. Det var ju därför man cyklade lite mer än 2 1/2 timme :) 500 meter kvar, nu kommer vi till baksidan av skidbacken där man kör upp i en serpentin, men Ronnie har slut på bensin. Han rullar in i backen och så fanns det inget kvar att ge... Jag trycker på, ett par hundra meter är okej, sedan att det går uppför hälften av dessa skiter vi i.. Bättre att slakta allt som går att slakta uppför än att göra något galet utför i full karreta!





Glömde kepsen?
Spurtar i min ensamhet in över mållinjen med krampen som sliter i musklerna.. Fan, man vill ju bara fortsätta att cykla men 10 meter över mållinjen måste man stanna och sätta ner fötterna. Förstå känslan av krampen som slår till överallt.. Jag behöver en flygplansraka att varva ner på.. Skall nog komma med det som förslag till nästa år.....

Målet uppnått, körde på strax under 2.39, snabbare än förra året, och snabbare än 2.45 som jag tänkte innan loppet. Kroppen funkade okej men formen får vi jobba vidare med. Det som slår mig är att jag är trött i ryggen. Det var jag i princip aldrig förra året. Allt landsvägscyklande har tagit bort fokus på att jobba med core-musklerna. Skall vrida lite på träningsupplägget framöver, in med mer MTB för att få igång mer intervall-träning och coremuskelatur varvat med något besök på gymmet.

Självklart rundan vi av dagen med en burgare, idag sponsrade jag Svenska Hamburgarköket.

Nu tar vi nya tag, nästa veckan skall jag cykla runt någon pöl i Sverige, det skall bli kul det också. Snabbt skall det tydligen gå också. Däremellan skall jag ner till Berlin på mässa med jobbet, inte riktigt optimalt det heller. Får försöka hitta någonstans där jag kan köra någon träning...

Massor av kudos till arrangören Tullinge SK, bra organiserat! Fotograferna på Happyride.se som på kort tid får ut massor av bilder på oss som cyklar! Många jag känner som skall klappa sig på ryggen som jämfört med förra året gjorde stora förbättringar!

Unz unz! Shut up legs!!! trampa trampa!!!

8 kommentarer:

  1. https://youtu.be/neHUmtc69_E
    Här kommer du säkert se dig i slutet. Jag gick i mål på 2.40 och det var ett gäng som blåste om mig på sista loopen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skall leta, såg på dina varvtider att du tappade på sista varvet... så någonstans där fladdrar jag förbi...

      Radera
  2. Grym resumé .. du är stark! /Jörgen

    SvaraRadera
  3. Körde själv Lida loop för första gången, känner igen mig i din berättelse, förutom krampen😉. Vi gick i mål ungefär samtidigt, ( har crescent cykel och crescent kläder.) Tips på bra flaskhållare, Elite custom race. Har aldrig förlorat en flaska ur hållaren. Än en gång, kul läsning och grattis till tiden! P.s kom själv i mål på tiden 2.38.46.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset om hållare,du är den andra som nämner samma... skall testa.. du var 3s snabbare i mål, grattis! :) Krampen planerar jag att lämna hemma nästa race (eller nästa år på lida), så ska jag inte tappa tid på sista varvet!! :)

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera