fredag 16 juni 2017

RR - MTB Trophy Etapp 2 - Magiska vyer....


Etapp 2 är längsta etappen och målas av arrangören upp som den hårdaste... Med styrkt självförtroende efter att ha monterat på Rogers Örn och att det regnande lite lätt när vi rullade ner till starten fanns det ju hopp om dagen!

Drygt 80 km och 2700 höjdmeter skulle räknas av idag. I startfållan saknade Jens sin parhäst Roger som brutit. 


Dagen inleds med några kilometer via asfalt ut mot bergen och tempot var lite lägre i starten i dag än igår. Efter en lugnare "uppvärmning" kom började det "äntligen" branta på och jag vill känna lite på Örnen's 50 klinga. Tryckte nog på lite mer än vad jag kanske ursprungligen tänkt och slog av något för att ligga inom de watt-värden jag siktar på.. 

I den efterföljande utförsåkningen kom det en vänstersväng som jag missbedömde något, låste hjulen och sladdade från ena sidan till andra av vägen ut i buskagen så nära vägkanten jag bara kunde hålla mig, det är alltid "spännande" när det bara är högt gräs/buskage, man vet lixom inte om man drar rakt in i en sten.. Nu var det en bäck jag höll undan för...

Sedan fortsatte det 15 km upp och ner med ett par ganska branta "kortare" klättringar som gjorde att fältet drogs ut.


I en av de tidigare utförsåkningarna flög det in en pinne mellan bakhjulet och växeln så det men jag hann tvärnita och låsa bakhjulet så inga tråkigheter hann hända....

Jag tänkte att idag blir det Chris Froome style, hade koll på watt-mätaren och pendlade mellan 200-300 watt beroende på längd och lutning uppför. 

Vid första vätskestationen stod Roger och skrek uppmuntrande! Man får lätt 200-300 watt extra med publik, jag sa inte så mycket för jag såg vad som väntade framför... 


Efter en del slitandes kom vi till slut ut på en magisk single track slinga som var hur lång som helst... Enkelt förklarat cyklade vi runt en bergskam, det var massor av kilometer uppför med lättare lutning på 4-7% längs med bergskammen, man såg ut över bergen och dalen... Och den branta sluttningen på högersidan :) Denna sträcka påminde väldigt mycket om cyklingen i Hong Kong... 

Sedan kom det någon jädrans monsterbacke och det började hugga i benen, jag fick kliva av och putta upp cykeln... Men det som väntade gjorde det värt mödan....

När vi väl cyklat uppför några hundra höjdmeter följde en grym utförsåkning, typ gröna spåret i Hellas fast med 7-14% lutning utför, inte som igår, uppför. Superkul utförsåkning i lagom tempo med en ettrig Epic. 


Denna stig leddes ut genom skogen där en hel dalgång öppnade upp framför oss som cyklade, slående vyer helt enkelt. Framför var det bara en brant rakt sträck med vägen utför, wrooooom! Bromsarna fick gå varma för min del... Mitt i utförsåkningen var det en skarp vänster och sedan höger sväng. Några bestämde sig för att dra rakt fram ut på ängen... Arrangören förstod det skulle hända och hade snällt monterat bort staketet så att man slapp ett hårt stopp om man ville ut på grönbete.

På slutet av denna utförsåkning stod vår rapportör för dagen, Roger, och live-streamade.... Nu var 5 mil avklarade och det var den tuffaste biten, endast ett berg kvar att köra över... Lite som Cykelvasan, bara en liten uppförsbacke, sedan är det utför hela vägen till Mora.

Det var några "knäppar" på över 20% men överlag var det mer 5-12% uppför och Örnen gjorde ett bra jobb som hjälpte mig hålla en lagom belastning... 

Utförsåkningen mot tredje matstationen bjöd på blandade terränger, 


Vid en av de sista knäpparna tappade jag fästet med bakhjulet och var tvungen sätta ner foten... Pang så högg krampen till, kollade lårmusklerna och kunde se hur muskeln bara studsade... Halta uppåt några steg så det planade ut, hoppa upp på cykeln och trampa på i en rörelse musklerna var "vana" vid för dagen och krampen upphörde :) 

Sedan var det en skön utförsåkning genom lera, gräsängar, stigar... Blev omblåst av någon tjomme som höll full kareta utför, ganska tacksamt att se vilket spår de tar... Ibland finns det ju någon tråkig grop eller sten man helst vill undvika... 

Tryckte på sista kilometrarna som var utför på någon lite asfaltsväg, ganska odramatiskt för min räkning men en av de andra svenskarna på plats hade oturen att tappa fästet och ramla omkull bara några 100 meter från mål med en bil bakom sig, bilen fick väja och körde ner i ett dike för att inte köra på honom. Tur i oturen... 

I klassen M5 (H50) har vi en Svensk, Rolf Svensson, i topp efter två dagar... Starkt!! :) 

Vädret i dag blev kanon utifrån vad prognoserna sagt dagen innan.. Lite regn vid något tillfälle, men solen sken som oftast och det var inte för grisigt ute i spåren... 

Väderrapporterna inför morgondagen ser inte lovande ut, vi får väl se hur det slutar.. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar