söndag 14 augusti 2016

RR - Cykelvasan 2016

Det har väl knappast undgått svenska MTB-cyklister att årets stora XCM-tillställning ägt rum mellan Mora och Sälen under helgen. En tävling och ett motionslopp som likt Vätternrundan för landsvägscyklister blivit någon form av måttstock för hur "bra" man är inom MTB.

En ganska dålig måttstock men i gemene mans mun tänker man på Cykelvasan som ett MTB-lopp, jag väljer att använda dess "rätta" klassning XCM (Cross Country Maraton) inom MTB-disciplinerna :)

Hur som helst, en fest för väldigt många som drar 10-tusentals upp till området för att cykla och agera åskådare!

För många är detta årets lopp, allt leder fram till Cykelvasan. Själv har jag inte riktigt kunnat placera loppet, vad CV betyder för mig? Jag vill som alla andra naturligtvis göra så bra ifrån mig som möjligt, men årets MTB-cyklande har hittills varit ganska diffust när det gäller tydlig målsättning. Jag har ju någonstans hållit CV relativt högt, velat hitta formtopp till CV, seeda mig långt fram i starten osv.

De senaste två veckorna har jag känt mig hängig men kände mig som jag skrivit tidigare bra nog att köra Finnmarksturen förra helgen i Långloppscupen. Åkte på en baksmälla med förkylningen och har hela veckan mest gjort ingenting.


I år packade jag mitt pick och pack och åkte upp på Torsdagen, det fyllde skräpbilen, jag menar teambilen med allt jag behövde och annat som skulle till återvinningen.

Årets "bas" är återigen uppe i Lindvallen tillsammans med Team Spesh, Sudety Brothers och några andra filurer.. En bra mix helt enkelt :)













Snarkfria hörnan!
Ett par snark-maskiner skulle finnas på plats, så jag bokade ett hörn för mig och Markus som är tyst som en mus.

Roger var husets kock och på torsdagen bjöds det på Carbonara och på fredagskvällen blev det pasta med köttfärssås. Jag hade "förladdat" lite på torsdagen med en kebabrulle i Mora.













Jag och Sudety-brothers innan start!
Eftersom jag inte cyklat många tramptag i veckan mer än till ICA-butiken behövde jag ge mig ut på en tur på fredagseftermiddagen för att se hur kropp och ben kändes. Körde något spår som fanns i Lindvallen med lite grusväg och lite skog. Usch fy och tvi, det fanns inte mycket som kändes bra. Efter att ha cyklat runt en halvtimme försökte jag trycka på lite mer för att se hur puls och ben svarade... Och som de svarade.. Med ett "pffffffffff".. Pyspunka.. Inte mycket hände.






Självklart skall man mekka dagen
innan race!!!!
Det gav knappast svaret jag sökte efter mer än att målsättningen för årets CV sattes till att om jag uppnår förra årets tid, 3.10, är det bra.... 

Laddar med en kebabrulle på torsdagskvällen
Jag la upp en, som vanligt relativt enkel, plan för hur jag skulle köra CV. Första backen sätter tonen för hela loppet, är jag med efter första backen är det bara att bita i så länge det går. Jag ville hålla en hastighet på runt 23-24 km/h, dvs, lite snabbare än förra året, om jag nu skulle ha en chans att i alla fall göra det bättre i år än förra året.

Jag har fortfarande inte lärt mig hur mycket vätska jag skall ha med mig, lassar på 2x75cl + 1x50cl. Har ju inte lyx med langare längs banan och utgångsläget är att jag skall klara mig utan tillskott på hela resan.

Lördagsmorgonen är varmare än förra året då kylan var mer påtaglig. Jag och Sudety brothers (Jens och Roger) rullade ner till starten för att placera ut cyklarna i startfållorna. Jag in i fålla två och de andra boysen in i fålla tre.





Med minuten kvar börjar de spela uppladdningsmusiken, nu letar man efter motivationen, krafterna, själv plockade jag fram citat från Coach Flowers "No one will deny me. No one will defy me. And no one will tell me who and what I am and can be."... 10 sekunder kvar... 5... 4.. 3... 2.. 1.. sedan börjar fiolerna vina och den klassiska melodin drar igång. Klockan startar för tävlingen.. Och jag står stilla... Man får vackert vänta på att komma iväg och eftersom jag står hyffsat bra till slipper jag vänta så länge :)

Snabbt till första backen som snabbt drar upp pulsen, det kändes verkligen inte bra, titta ner på hastigheten som var relativt låg (20-21 kmh) och jag som ville vara runt 23-24 kmh, nu i efterhand kan jag konstatera att jag lyckades kappa tiden med 25s jämfört med förra året, så det gick fortare än vad jag trodde, även om det inte gick jättesnabbt...

Foto: mtbfoto.se
Väl uppe är det en längre sträcka på bred grusväg så det går ganska fort, nu är det bara att åka med, jag skulle tippa att jag låg i 3:e klungan, dvs vi har elitgrabbarna som drog iväg som pistolskott, sedan ett stort gäng snabba rackare, sedan kom vi som var ganska snabba ....

Det är en lucka mellan min grupp och den andra gruppen framför oss men pga någon olyckshändelse där framme kommer vi ikapp en del av dem.

Sedan rullar det i princip på, glädjande nog är pulsen uppe på tröskelpulsen, dvs, någonstans runt 85% så det kändes lovande, det fanns inte mycket tillfälle att "vila" trots att man låg på rulle utan det gällde att pressa på ordentligt hela tiden för att inte tappa hjul.

Som "vanligt" i utförslöpen tappade jag positioner som jag tog tillbaka i uppförsbackarna, skall jobba lite med utförsåkningen men skall testa lite andra däck för att se om jag blir tryggare med lite mer grepp och hur det påverkar den andra cyklingen.

Foto: Jonas R

Vi passerar Mångsbodarna och mellantiden ser bra ut. Milen tickar på och jag vet att jag förra året tyckte många av backarna uppför var väldigt jobbiga, jättejobbiga.. Det var den mentala bilden jag hade och jag "väntade" lixom på när de backarna skulle komma. Var det här "den där" jobbiga backen? Så flöt det på...

För mig mentalt är de sista 45km relativt lätta och bara utför, även om det är några backar så är det väldigt mycket utförsåkning och hastigheten kommer vara hög. Sådär mitt i loppet har jag inte någon direkt aning om jag åker med ett gäng som kommer ligga strax över tre timmar eller strax under..

Raffe som vann amatörklassen i Finnmarksturen förra helgen ligger längst fram som ett ånglok och håller bra fart, han får hållas och ingen gör en ansats att ta över och Raffe visar inte tecken på att tappa fart..  När spåren snirklar sig genom skogen, en pil står på sniskan, och en funktionär viftar med en vimpel tror Raffe att han skall svänga vänster, som ett lemmeltåg följer 10-15 cyklister honom in i spenaten medan vi bakom konstaterar att det där var fel väg och tar höger.. Raffe skriker ut sin frustration (4:e året i rad han kör fel under CV). Jag tyckte synd om honom när jag blåste förbi men jag var säker på att han skulle komma tillbaka.

Efter några kilometer flyger Raffe förbi mig och alla andra och ordningen är återställd.

Vinnarmat. Laddar om efter målgång!

När vi passerat Oxberg och de sista 45 km återstår känns det trots allt okej, jag har överlevt den tyngre delen av banan och nu blir det mycket utförsåkning med ett par knäppar uppför. Vi håller hög fart och jag försöker göra lite överslag med tiden, hur ser det ut, vad kan måltiden tänkas bli. Snitthastigheten ligger på runt 32 kmh, det känns bra, hastigheten borde inte droppa så mycket med tanke på att det nu blir lättare att trampa.

Om något kommer trötthet och kramp att sortera bort cyklister nu, jag vill inte vara en av dem. Håller jag mig i styr så skall jag gå snabbare än förra året.

Med några mil kvar känner jag att lårmusklerna rycker lite lätt, det borde vara priset för att jag inte kunnat cykla så mycket som jag velat de senaste två veckorna. Men med detta år har jag blivit mycket bättre på att läsa av signalerna och detta var inget som oroade mig så mycket.

Med milen kvar rullar siffrorna i huvudet, räknar över hur vi kan tänkas ligga till för att komma under tre timmar och det ser bra ut, tempot skruvas upp lite ytterligare, passerar 3km skylten och kollar klockan, konstaterar att om jag inte får teknikstrul, krashar eller dylikt kommer jag gå under 3 timmar. Känner någon form av blandad glädje och lättnad. De sista 2 km cyklar jag med ett leende, massor av publik som hejar på längst med vägen, runt omkring mig laddar en del för att jaga placeringar, längs med campingen på gräset cyklar jag förbi några, ut på målspurten är jag relativt ensam, slår av på farten och bara trampar glatt mot mål leendes, sneglar bak och ser hur en herre tagit sats, snor och saliv hängandes runt ansiktet, för att spurta in i mål, jag gör ett klent försök att svara på hans spurt men släpper honom, så som han såg ut måste man få något för det :)

Glada! Raffe och jag! Han var stark som tusan idag (igen!)
Likadana cyklar, nästan samma tid, båda lika glada :)
Rullade in på 2.56.16, vilket var långt över förväntan, det trodde jag verkligen inte drygt tre timmar innan start.



Mellan Eldris och Mora som är 5 km är mitt snitt över 37 kmh, Hela sträckan kör jag med ett snitt på drygt 32.2 kmh.

Den här tiden betyder mer för mig än de 7.29 jag körde Vätternrundan på i år. Totalt sett såklart två fantastiska prestationer, men eftersom jag känner mer för min MTB-cykel än min landsvägs-jonne :)

Jag vet inte hur jag skall sammanfatta de två senaste veckorna, undrar om jag egentligen varit sjuk eller om det varit något annat. Men sett tillbaka på både CV och Finnmarksturen vred jag ur mig två bra resultat. Jag väljer att tro att årets grundliga träning lagt en riktigt hög lägsta nivå, så trots att kroppen inte varit 100 har jag kunnat prestera på en bra nivå.

På med baggyshorts och hade
kul på stigarna hemma nu på
söndagen, dagen efter CV!
Nu skall jag nöjescykla i skogen en eller två veckor där jag trivs som bäst för att ladda om för avslutande 6 veckorna där det blir både landsvägsrace och MTB-race. Sedan blir det några veckor uppehåll/nöjescykling för att sedan starta nästa säsong med att åka till Hong Kong och ha kul med MTB i början av November......

Kul att träffa på många av Er efter CV, alla jag pratat med (förutom Sudety-Roger då :) ) har varit glada och nöjda med sina resultat.

Vi syns ute på stigarna!


2 kommentarer:

  1. Vilken utveckling du gjort i sommar. Presterat i alla lopp du kört. Stort grattis till en grym grym tid.

    SvaraRadera
  2. Vilken utveckling du gjort i sommar. Presterat i alla lopp du kört. Stort grattis till en grym grym tid.

    SvaraRadera