Visa tänderna!

Uppladdning inför Siljan, lagtempoträning med Stockholm CykelKlubb, strålande sol! I går hade jag tänkt köra lite åthämtning, körde lågpuls till och från jobbet, men med strålande sol kunde jag inte motstå att följa upp med en runda på MTB, skramlade ihop över 3 timmars cykling igår som "återhämtning", inte riktigt enligt plan. 

I dag fanns inga ursäkter, har märkt att cyklister är experter på detta, tog mig ut till Ekerö för att möta upp några andra från SCK's lag. I dag var det lagtempo på agendan, första gången jag kör det, finns mycket nytt att testa eftersom jag i grund och botten är en inbiten MTB-cyklist, det här med landsvägscykling har jag sysslat med i drygt ett år nu.

Kapten Danne berättar om upplägget för dagens träning, i uppförsbackarna skall vi trycka på och hålla farten uppe, ligg inte för länge längst fram, ligger vi bakom och känner att farten går ner, ropa till framförvarande att de skall vika ut så att vi kan hålla farten uppe. 

Vi är åtta stycken som efter att vi värmt upp drar upp farten, och nu går det undan. Vi ligger mellan 40-50 kmh och pendlar, Danne pushar på när det går uppför så att vi håller farten uppe, "Ner i bocken och kör!!" Jag ligger på min tröskelpuls i snitt efter 25 km men på högre snittwatt än min FTP, vinterns träning börjar visa resultat. 

I den här farten börjar lagmedlemmarna trilla bort, efter ett tag är vi fyra kvar som ligger och rullar i högt tempo. Det pågår en inre dialog, orkar jag hänga kvar i den här farten, är det inte jobbigare att bli avhängd än att hänga på, ta en förning, vila, köra, vila, köra... Jag väljer det sistnämnda, häng på..

Vi väntar in de andra, pratar ihop oss, Danne fäller ytterligare en av sina uppmuntrande kommentarer "Nu tar vi det lite lugnare så att alla kan hänga med på tillbakavägen", fan vad nice tänker jag, har en mental bild om att det nu skall bli lite lättare... Jomenvisst sörrö, det tar väl ungefär 2 km innan farten är uppe, efter ytterligare några km börjar de andra falla bort, i backarna uppför är det fullt ös, det börjar lysa rött, jag bävar för de backar då Danne går upp, farten går lixom aldrig ner när han tar förningen. Nu är det en ivrig intern dialog, vid varje backe funderar man på om man skall vika ner sig, blåsa bort från gruppen, hur jobbigt är det inte att ligga ensam i ingenmansland och dra själv... 

Bit ihop, visa tänderna, tugga styrlindan.. (bilden är när vi är klara :) ) Allt som funkar för att inte falla av i farten, mjölksyran kommer krypandes uppför, nu är det karaktärsbyggande som pågår... Varje gång man överlever en backe är det bara att pusta ut, samla energi, gå in i nästa förning/ backe och trycka på för allt man är värd under den tid man ligger först.

För mig som inte är van att cykla ute på Ekerö, i alla fall inte på denna sträcka, vet jag inte var det tar slut, vad som väntar, när kan jag ta igen mig, jag har ett mentalt underläge, efter tempokörningarna skall det övergå till tävling med fri fart, jag vet inte exakt var det startar och jag är osäker på vägen... Vi skall svänga "höger" innan färjan, okej, jag har cyklat där, jag borde veta var det är.. Danne säger att han säger till... 

I hög hastighet närmar vi oss (tydligen) den skarpa högersvängen, jag ligger och drar och släpper, går ut för att falla bak, oj vad hände, de drog höger, tappar fart med några kmh, kurvtagningen blir inget att skriva hem om, tappar 10 meter, hejdå hejdå.. Där gick tåget.. Trots allt kändes det som en befrielse, jag såg bara en backe uppför, fan hur skulle jag orkat en till backe.. Trots att de drar ner tempot något svarar inte benen, slår av lite, går in i MTB-mentaliteten, "ensam är stark" :) Hitta ett flytt som funkar uppför och vänta på att energin börjar tillta. Det blir några km i ensamheten, får upp farten något efter en stund och efter några minuter möter jag upp grabbarna grus som hängde av mig som gått "i mål". 

Tänkte att en flaska vatten skulle räcka, trodde inte vi skulle vara ute så länge, inte köra så hårt, jag vet inte vad jag tänkte... Fel i alla fall. Fick köra sparsamt med vattnet, jädrans vad torr man var i munnen..

Som träning var det grymt bra träning! När jag tittar på min fitnesskurva i Strava/TrainingPeaks har den "stagnerat" något, delvis har jag kört lite mindre efter Mallorca, men samtidigt har jag inte kört så mycket riktigt hårda pass heller efter det. Är säker på att dagens pass skulle göra min test-maestro Martin på Aktivitus nöjd och belåten. Blev c:a 2x30 minuter tröskelpass med lite högre snitteffekt än min FTP med tillhörande intervaller i backarna. 

På vägen hem stannar jag hos mitt privata kök som jag Sponsrar, Pizzeria Hörnet, och hämtar upp min Lassagne.