 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Engelbrektsturen är ett relativt "platt" lopp på en ganska enkel terräng, så det går relativt snabbt. Det var klassisk svensk högsommar, 25 grader, dvs, lite svalare än tidigare i veckan.
Valet för dagen när det gäller däck blev som många gånger annars i år på Långloppscupen: Fast Trak 2.1" fram och Renegade 2.1" bak. Kör S-works däcken så man får vara lite varsam med rötter och stenar så att man inte får revor på sidan av däcket med punktering som följd.
Har börjat gå ner lite i däcktryck på tävling, kör runt 1.7-1.8 bar fram och 1.8-1.9 bar bak och vägde väl för dagen strax över 75kg. Möjligtvis lite högt tryck tycker vissa men då har jag kört på runt 2.0 fram/bak tidigare, så det är ett stort steg för mig :)
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Just nu sitter en 36T på fram och kör Eagle-bakväxel (10-50).
Inför årets upplaga tittade jag lite på vad jag skrev förra året, hur gick det, vad skulle jag tänka på osv.
- Lugnare inledning av tävlingen jämfört med många andra tävlingar, dvs, inte rakt in i en skidbacke. Sedan är "lugnt" relativt.. vi kommer tillbaka till det :)
- Var i startfållan när de släpper repen.
- Jag fick slå av rejält 2017 efter ca 45km, low on energy.
Nu har vi alla lite olika ambitioner när vi kör dessa lopp, vi är ganska många som tänker "snabbare än förra året", då går det trots allt att styra ganska mycket själv. Någonstans där är jag.
Sedan kan man dela upp sina tävlingar i olika prioriteringar, var vill man försöka prestera bättre eller sämre osv men vi hoppar den utläggningen nu.
Sagt och gjort, jag tänkte kvällen innan att jag skall inledningsvis ta det lite lugnare än vad jag gjorde förra året, samt tidigare lopp i år, då jag kört på ganska hårt för att sedan krokna.
I Långloppscupen är jag placerad i startfålla 2 av 4, det är där jag hör hemma i dagsläget.
 |
| Den "platta" banprofilen :) |
Jag beskrev inledningen för en annan tävlande som inte kört banan och sa att efter c:a 20 minuter har tävlingen "satt sig". Då har man passerat två backar och fältet är lite mer utdraget. Det är m.a.o. lite som det brukar vara, 20 ganska tuffa minuter, sedan lugnar det ner sig något.
Inledningen av loppet är 4km plattplatt där man lite "lugnt" kan arbeta upp pulsen. Det tog drygt 7 minuter fram till (1), "Maskinvägen Upp", 650m 9%, en liten "knäpp" helt enkelt. Snittfart 34 km/h och jag hade en snitteffekt samt normalized power som var ungefär 4 W/kg vilket just nu är min FTP.
 |
| På väg mot första backen... Foto: Cecilia Hansen |
Framme vid backen gör jag nog det avgörande "dåliga" taktiska misstaget, reptilhjärnan säger "gasa" och jag slår följe med topp 5-6 åkarna i H40 (sluttid 2:24:05, blåa linjen på banprofilen). Upp för Maskinvägen som tar lite under 3 minuter är det runt 5.5 W/kg som gäller i snitt (drygt 420W för mig).
Det håller ungefär ganska exakt en timme fram till (2), en 2.3km längre sträcka som går mer upp än ner. Här dras den större gruppen jag kör med i sär och det bildas två grupper. Jag hänger fast i den något långsammare gruppen,.
Under första timmen har jag en snitteffekt på 3.72 W/kg och en NP på 4.16 W/kg, så jag har legat någonstans runt min tröskel med tillfällen då man gått över tröskeln. Förra året vägde jag lite mer men i jämförelse den första timmen 2017 var 3.4 W/kg eller NP 3.93 W/kg.
Med perspektiv på det hela var detta inte den "lugna" inledningen jag hade föreställt mig vilket jag återigen fick betala lite senare under tävlingen.
Mellan (2) och (3) är det lite mer stig så tempot sjunker något när man väl trampar, så även om man får vila lite med benmusklerna jobbar man mycket med överkroppen för att hantera cykeln vilket gör att pulsen fortsätter ligga på en hög nivå.
Håberget (3) ligger c:a 45 km in i tävlingen och gissa vad, det var här som det sa stopp förra året. Och vad händer i år? Jodå, det tar stopp där igen. Här släpper jag den andra halvan av det gäng jag kört med en stor del av loppet. Under de c:a 1tim 37min och 45km har jag en avg power på 3,53W/kg eller mer intressant, en normalized power på 4 W/kg (300W). Även här sett till totalen något högre än förra året.
 |
| Foto: Cecilia Hansen |
Jag har helt enkelt gjort slut på alla tändstickor jag hade i tändsticksasken och lite till vägen fram hit.
De sista 21.5 kilometrarna går relativt långsamt, snitt på 22km/h och jag lyckas bara klämma ur 3.17 W/kg i Normalized Power de sista 56 minuterna av tävlingen.
Framme vid (4), den sista lite längre backen blir jag ikappkörd av den rutinerade räven Bosse Dertell som leder H60-klassen. Han knuffar lite snällt på mig för att försöka få med mig i gruppen han kommer med men jag orkar inte förmå mig att gasa på så himla mycket mer så jag maskar mig mer eller mindre i mål sista milen i min ensamhet, lite ströcyklister som blåser förbi...
 |
| Väggen 2018, inte så farligt :) |
 |
| Hårt rakt in i väggen, Engelbrektsturen 2017 |
Jag var inte heller förra året skitkaxig avslutande 10-15 km men jag hade draghjälp som höll ett tempo jag mäktade med vilket gjorde att jag kunde gå på en bättre totaltid, den "lyckan" hade jag inte i år.
 |
| Strava Flyby, min tid i jämförelse med några andras tider... |
Kommer ni ihåg var jag tog mitt felaktiga beslut? Första backen. Här skulle jag fortsatt att gå på 4 W/kg uppför backen och bara släppa de som helt enkelt är ytterligare en nivå bättre (i alla fall just nu :) ). Där och då visste jag inte exakt vilka de var och något om deras kapacitet, sådan koll har jag inte, jag tog sikte på Mattias Lindberg H30 som är dragvillig och i slutändan något snabbare än mig. Han väggade två gånger så han gick också för hårt, var i mål dryga minuten före mig.
 |
| Foto: MTBFOTO.se |
Eftersom jag bara tävlat i några år har min tidigare strategi varit inriktad på att arbeta mig upp i startfållorna (seedningen). Nu när jag landat i startfålla 2 har jag ändå fortsatt lite med min första strategi, köra hårt första 20 min och sedan klamra mig fast.. Nu hamnar jag i ett läge då jag är tillräckligt stark för att gå med inledningsvis men håller inte hela vägen. Så medan jag tränar på för att (förhoppningsvis) bli starkare/snabbare/bättre behöver jag anpassa min strategi, dvs, inte köra över min förmåga.
Jag vill verkligen tro att med ett taktiskt smartare disponerat lopp kan jag undvika att falla genom resultatlistan i fritt fall efter typ 2/3 in i tävlingen. Så, jag behöver vara mer disciplinerad när det gäller att inte gå på för hårt första timmen utan hålla igen och ha identifierat de åkarna som sannolikt är bättre än mig på att disponera krafterna sett över hela loppet bättre så får vi göra upp vid mållinjen om vem som är snabbast/starkast för dagen :)
Sedan går det ju ändå att göra lite "hollywood"-siffror över detta. I år gick vinnaren i mål c:a minuter långsammare än förra året. Så trots att jag körde långsammare i år så var jag procentuellt närmare vinnaren i år än förra året, det är positivt.
 |
| Foto: MTBFOTO.se |
Tittar jag på mina tider samt vinnartiderna förra året samt i år har jag fler tävlingar i år där jag närmat mig något jämfört med tidigare. Så även fast det kanske känns som att det gått tungt och knas i en del tävlingar så är jag på totalen snabbare...
Slutligen i Engelbrektsturen var det superkul att Emmy vann mot Hanna, fair and square i spurten. Jag fick hjälp av Emmys serviceteam (familjen vill säga :) ) med langning utmed banan, kudos till dem.
Nu har jag två veckor på mig att träna lite, sedan är det tävlingar igen. Har ju sysslat med att ge Peter G lite nya utmaningar i skogarna närmast oss, han gillar ju att jaga KOM så han fick några nya att jaga :)
 |
| Idag blev Emmy no 1 på damsidan.. |
Tänkte ge mig på att köra SM i Motala och långloppscupen, Finnmarksturen, dagen efter. Kört delar av SM-banan för 2 år sedan, kommer inte ihåg ett skvatt, så det blir nog bra... Har en ambition, läs ambition :) , att köra några trainerpass kommande två veckorna för att komma åt lite träning jag inte kommer åt utomhus.
Vi syns där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar