tisdag 29 maj 2018

Långt men inte Lugnt? Långa Lugnet 2018....

Tid för eftertanke efter helgens långlopp i Falun. Det fanns inte mycket att klaga på mer än ens egna självförmåga. 

Med en vädermässigt bra dag på Lördagen passade jag på att ta en 3-timmarstur med Daniel i Hellas/Nacka med latjolajbanhojen. 

Förra året gick jag upp 5, i år lyckade jag till det och gick upp 6.00. Förberett frukost som jag stannade och åt på vägen upp till Falun. Siktar på att äta frukosten ungefär 3 timmar innan start, sedan något lättare en timme innan start. 


Efter att ha läst vad jag skrev efter förra årets lopp, en plåga jag helt förträngt, tryckte jag på en 32T som framdrev istället för som förra året, 36T. 

Känslan var bra inför loppet, stämningen på topp väl på plats. Såg fram emot att ta någon form av revansch på denna bana, ett av de få loppen jag förra året gick ordentligt på pumpen. 

Våren har ägnats åt att gå ner i vikt, haft en målsättning inför Polen och MTB Trophy och nu har jag landat ungefär där, det stärker självförtroendet, samtidigt har jag tappat lite pang i benen känner jag. Men viktminskning utan att tappa i muskler är mer eller mindre en omöjlighet, det handlar mer om att begränsa tappet. 

Två tidigare tävlingar som vart lite snabbare än Lugnet har jag snitta runt 310-310W NP under de dryga två timmar jag kört, en liten bit kvar till förra höstens peak men med lite mindre vikt att släpa runt på har ändå tiderna varit i mina mått mätt bra, bättre än förra året.

Info om banan var torrt, fint, och rullgrus (halt) i kurvorna.. 

Med den vetskapen bestämde jag mig för att langa på Fast Track 2.1” fram och Renegade 2.1” bak. Av någon anledning släppte däcket lite lite luft snabbare än önskat (kör slanglöst), tryckte i lite extra för att ha lite luft att tappa. 


Jag vet inte vad jag tänkte med starten, klassisk MTB-uppvärmning, det är tjoff in i skidbacken, höll vänster sida i år, för mig sämre än den högre jag hade förra året. Fick gå ut på gräset för att komma framåt i det tempo jag ville.. 

Med 32T fick man snurra på benen rejält på en del av raksträckorna för att hänga på när det gick upp emot 40kmh. Jag tyckte det var lite väl ”halt” i kurvorna, säkert lite sämre grepp eftersom jag kört något hårdare lufttryck, runt 2.1-2.2 bar, eftersom det försvann lite luft allt eftersom.. 

Eftersom jag inte känner att jag kan hålla den tänkta linjen i en hel del kurvor får jag hela tiden slå av på farten för att sedan jaga ikapp, slitsamt... 

I ungefär 1 1/2 timme kändes det bra, hyfsat pang i benen, åkte med ett par åkare jag känner igen från tidigare lopp, så jag var någonstans där jag hör hemma.  

Men där och då var det bensintorsk, fick gå på reservmotorn in i mål, den levererar tyvärr inte lika mycket kraft som den vanliga motorn. 

Med 5-6 km kvar var det även dags för den där krampen att göra hembesök. Det är bara att göra det bästa för att genomlida, trampa på medan man hoppas att det skall ge mig sig något.


Körde en liten och stor vattenflaska, stannade vid tredje varvningen och fyllde på en flaska. Drack totalt drygt 2 1/2 flaska + något från depåerna, i efterhand kanske det blev för snålt med vätska. Var ute (lugnt) 3 timmar dagen innan men i värmen försvinner det obönhörligt vätska. 

På totalen blev det en bättre tid än förra året, men att behöva gå på reservmotorn nästan halva loppet var inte vad jag önskade. Det var inte lika plågsamt som förra året men vi siktar på att det blir behagligare nästa år :)

Jag måste helt enkelt bli starkare och mer uthållig för att slippa kramp och misär på denna bana.... Får kombinera det med att fundera på att justera upplägget i race-taktiken, men om form-känslan för dagen är bra försöker man köra därefter, saknar tyvärr bränslemätaren på kroppen så det är svårt att se att man inte fulltankad. 

Så när jag väl läser det här nästa år om jag kör Lugnet igen skall jag fundera på 32 eller 34T fram... Ha lägre tryck i däcken om väderförhållanden är detsamma och framförallt jobba med vätskebalans och energiintag.. Köra lite smartare på banan och inte förivra mig att komma ikapp några framför... 



Krampen har satt sina spår och det är hyfsat ömma muskler. Det är Tisdag idag och på torsdag går starten av MTB Trophy, 4 dagarsrace nere i Polen. Runt 6 mil och 2500-3000 h.m om dagen. Så det blir att testa alla ”tricks” i boken inför Torsdagen. Kompressionsbyxor, EMS-maskin för massage/stimulering av musklerna och jag vet inte vad :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar