fredag 1 juni 2018

MTB Trophy - Dag 2

En MTB-dag jag sent kommer glömma. Blixtar som braka ner i träden runt omkring en, hagel med en omkrets som enkronor, vatten som forsade längst utförslöporna. Det var en episk cykeltur helt enkelt, och då pratar vi inte om "Episkt" i Strava-ansträngning, den blev däremot "Histoisk" och det passar ju bra in med dagen :)

Efter gårdagens fina insats fanns det såklart förhoppningar om att hålla positionen i tävlingen och hoppas på det bästa.

Gör av med 3000-4000 kcal under tävlingen så det äts en hel del för att täcka underskottet. Kör man dessa etapplopp handlar det om att återhämta sig bra inför varje dagsetapp. Och dricka... dricka dricka dricka...

Hur summerar man en sådan här dag, först drygt två timmar gassande sol, uppför, utför, uppför, utför, trampa och se glad ut.. mycket mer kan man inte göra! En hel del schyssta utförslöpor, sådär som pågår ett par kilometer..

Efter några timmar pangar jag in i en brand j*vla backe som jag minns från förra året, där slog krampen till. Vad hände idag då? Jodå, krampen kom såklart. Den här gången hoppade jag av direkt och tänkte att nu är det "damage control" som gäller. Så det var bara att putta eländet uppåt, meter efter meter, och det var många meter. Nu började andra tävlande glida förbi och jag kände att nu faller jag som en sten ner i havet när det gäller min placering..


En av svenskarna på plats, John, passade på att filma lite från det han upplevde av haglet..

Hinner precis komma upp på toppen av stigningen när det börjar regna, börjar höra åskan runt omkring och efter ytterligare någon minut börjar det smälla ordentligt runtomkring i skogen, har ju en massa träd som "skydd" eftersom vi cyklar mellan träden, vid något tillfälle slår blixten ner inte långt ifrån och då känner man en oro, men det går inte att stanna där uppe heller utan vi är några stycken som ligger en bit ifrån varandra så händer något finns det i alla fall någon i närheten.


Regnet övergår i ett sådan hagel jag inte kan minnas jag senast var med om, det slog i ryggen, armarna, hjälmen och huvudet, gratis massage? En av de knivigare utförsåkningarna hade vi också framför oss... Well, resten är historia, vi tog oss i lagom takt nedför utan några incidenter.

Sedan är det en grymt fin single track, nu regnade det en del och var rejält hall. Någon världsstjärna som körde för en OS-plats 2020 pressade sig förbi mig för att 10 meter framför mig köra av stigen och falla 3 meter ner i en brant... det gick bra för honom, han hängde sig fast i ett träd.. jag föreslog han skulle ta det lite piano framöver...

Han var inte ensam om att halka över kanten, fick återberättat att en del andra hade fått fiskats upp...


Well well, kände mig som pånyttfödd, krampen var under kontroll, kunde trycka hjälpligt på pedalerna så det var bara att kriga på..

Tydligen börjar gubbarna runt mig också bli möra, för när jag väl såg hur det gått i tävlingen var det inte så illa som jag trott... Jag hamnade på en 35:e plats i totalen och en 6:e plats i H40. Det var braaaaa mycket bättre än jag trodde, tji fick jag. Ligger 7:a i sammanställningen för H40, några platser ovanför är greppbara, han som ligger 6:a hängde jag av i sista klättringen idag och tog in 3 minuter.

Väderutsikterna imorgon är... väder... det lutar åt massivt hällregn.. men vädret kring dessa berg är lurigt så vem vet, kanske blir det sol större delen av dagen? Svårt att påverka...


Passade på att ta en massage idag för att ta hand om min krampande muskel.. Det var väldigt intressant att studera och de stod 3 stycken och klämde och kände (några newbies och en instruktör)..

nya tag! Imorgon är det tydligen ytterligare några berg som skall cyklas upp- och nedför...