torsdag 22 september 2016

RR - SmeRacet 2016


Ska jag.. ska jag inte... ska jag... ska jag inte.. Äh, vafan! Jag ska...

Det var lite löst planerat i helgen som var, skulle jag köra SmeRacet eller inte dagen efter TTT Extreme. Fick vänta och se hur det kändes när jag var klar med TTT-trampandet. Lördagen (TTT Extreme) blev för egen del lite av en fikatur så det kändes ok i benen... Om något är det som vanligt att man behöver gå upp med tuppen och pipa i väg i tid men Eskilstuna ligger trots allt... hyffsat nära.


Väl på plats efter att ha hämtat ut nummerlapparna la jag mig och halvslumrade ett tag i bilen.. Med 45 minuter kvar till start var det kanske dags att byta om och "tagga" till sig..

Gjorde ett tappert försök till uppvärmning, cyklade några hundra meter och skrämde upp pulsen några slag.. Ungefär lika snabbt som den gick upp landade den på vilopuls igen, perfekt uppladdning.

SmeRacet består av två loopar, en som är ungefär 4 mil som har en hel del skog och en del grusvägar, och den avslutande delen som är runt 2 mil med mestadels stig alá Single Track i all olik terräng.

Det är synd för ett sådant trevligt lopp att det trots allt är så få som hittar hit, det var väl runt 100 som startar varav dryga 60 i 6 mil-klassen. SmeRacets bana påminner en hel del som t.ex. HHXC med olika typer av skogsstigar, flowiga single tracks, stenhällar osv..

Mojito i flaskan var det här! :)

Det var ingen rusning till startlinjen så med 10 minuter kvar släpade jag fram mig själv till linjen och inväntade starten. Pär som vann förra året stod där, Michael Jansson som leder poängligan i Långloppscupen i motionsklassen.. Några yngre förmågor som såg taggade ut.. Vädret kunde ingen för dagen klaga på heller så det kunde bli bra förutsättningar.

Masterstart bakom moppar under de första km, så uppvärmningen var ju kanske lite halvt irrelevant...

Mopparna släpper och vi susar iväg, jag tror det var Michael som drog igång ett rasande tempo med ungtupparna och oss andra hack i häl. Vi kommer in på någon stig och jag ligger bakom två herrar som börjar släppa lucka till boysen lite längre fram så jag känner mig manad att gapa på de två framför att trampa på för att täppa luckan... Svaret blev att de vek undan och lät mig gå förbi så jag kunde jaga ikapp

Ganska tidigt kör man på en typ av nyasfalterad cykel/gångbana som leder till en skarp sväng till vänster och upp för en halvlång brötig backe. På vägen dit i sådär 40 kmh hör jag precis framför ljudet av däck mot däck som viner till och känner doften av bränt gummi, inte många hundradelar efter ligger en kille framför mig på backen och vi är två som snabbt parerar runt honom samtidigt som vi får signal från honom att han är okej.

Nu hade jag lite halvdålig koll på hur många jag hade framför mig, men jag ser hur Michael och en del boys försvinner som raketer uppför första backen och det går i ett jädrans tempo ute i skogen på stigarna, vi blir snabbt utdragna och jag känner att jag inte riktigt orkar jaga de där boysen utan slår följe med Henrik Pilvinge.. Först ligger jag och suger lite hjul bakom Henrik men sedan tänker jag att det är ju inte schysst att ligga där och mysa i 5 mil :) Så vi börjar köra lite tillsammans med någon annan lirare..

Efter en stund kör vi på någon traktorstig och plötstligt dyker det upp något hål i backen som jag väjer undan, någon av boysen bakom dundrar ner i hålet och jag hör hur någon muttrar bakom mig, får en lucka och trampar på, de kommer ikapp och i en sväng tappar någon av dem fästet och det låter som att de kör av eller något sådant...

Efter en stund är Henrik tillbaka och vi kör partempo några kilometer innan vi skymtar vad som visar sig vara Michael framför oss... Efter några minuter har vi kört ikapp honom och sedan är vi tre och inga andra. Michael var som en välsmord diselmotor och bara låg och matade på låga varv med högt vridmoment..

Den första loopen var ganska odramatisk och vi höll väl ihop hela sträckan och hade väl för dagen en ganska trevlig stund. Inför andra delen hamnade jag längst fram när vi gick in i en längre uppförsbacke med lite mer rötter och sten, det känns väl ungefär som hemma så jag drog på utan någon större tanke och märkte att de andra tappade lite avstånd, jag körde på i mitt tempo och lite senare var de ikapp igen, så fortgick det under en period tills att jag fick ett genomslag och märkte att jag började tappa luft i däcken, speciellt fram, lite bak.

Så här i efterhand är den lärda läxan att "se till att ha fullt på hjulen med fräsch gukka så de täpper små hål" :)

Hursomhelst, jag gjorde en bedömning att Michael och Henrik bakom mig var lite trötta, jag skapade ofta en lucka när det gick uppför eller i en del av den bökigare terrängen kilometrarna innan och de gjorde ingen ansats att gå förbi. Eftersom jag kände hur risken ökade att göra genomslag på hjulen var jag tvungen att sänka farten och köra mer och mer försiktigt. Det gick långsammare och långsammare allt eftersom luften försvann ur däcken. Trots att det efter ett tag nästan gick i krypfart gjorde de vad jag kunde märka inget försök att gå om...


Väl ute på snabb vanlig stig noterade Henrik (tror jag) att "Du har fått punktering!" ... Mmm.. no shit Sherlock :) Fan, påkommen! Kort därefter gick de om och jag gjorde ett försök i typ 1 sekund att gå med men det var ju bara löjligt utan luft fram :) Fick snällt stanna och se hur de försvann samtidigt som jag fyllde på luft fram och bak. Det var ju bara några km kvar till mål! Jag som hade hoppats kunna snika mig hela vägen till mål.. haha..

Nåja, that's life! Fick cykla sista biten i min ensamhet, jag hade verkligen sett fram emot en slutspurt med oss alla tre...

Ramlade in i mål i vad som visade sig vara en 6:e plats..


Slutligen kan jag återigen varmt rekommendera denna tillställning... Trevligt arrangemang, avslappnat, kul bana och ända ganska nära Stockholm!

Rundade av dagen med lite burgare!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar