Vätternrundan med SCK, SUB 7.30

Inte långt till start! Avslappnat gäng! :)

Det var inte länge sedan jag sa att jag aldrig skulle cykla VR, än mindre landvägscykling. Dryga året senare har båda dessa fasta övertygelser fallerat, det var nog redan i höstas som jag slutade upp att säga "Aldrig"... MTB och Landsväg har båda sin charm, men MTB ligger mig närmast hjärtat..

Jonas testar materialet innan VR

Eftersom jag var ny/sen in i SCK fick jag (initialt) ingen plats i SCK's startgrupper så jag skapade Team Spesh med ett gäng där vi satte målsättningen till Sub 10. Ett gäng mer eller mindre löst sammansatta filurer där några känner varandra mer eller mindre. 

Inte så långt innan VR ändras planerna och jag kliver in i SCK's Sub 7.30 grupp. Tänker att jag kanske aldrig mer cyklar VR, så har jag väl möjligheten att vara med och göra en bra tid.... så varför inte. Har förstått att i landsvägsvärlden mäter de flesta sin cykelförmåga med sin VR-tid, ungefär som att Cykelvasan blivit någon form av måttstock att jämföra MTB-cyklister. 

Efter vad som kändes som en uppåtgående form i Siljan när vi (SCK) körde Sub4 drog jag på mig en förkylning, lyckades kurera mig, tävla i MTB, resa bort för att sedan "vara redo" inför VR. Inte supernöjd med mina två sista veckor inför en sådan pass ansträngande utmaning, men det är vad det är. Jag fick förlita mig till en hög lägsta nivå och ta det från det.

På fredagen drar jag ner för att möta upp grabbarna från Team Spesh som jag bor med, de startar runt 5.30 och jag går ut på en mer, för mig, runt Lördag lunch. Vi "värmer upp" med att kolla på Sverige-matchen som inte var direkt upplyftande innan vi åker in till centrum för att plocka upp startbevis och äta middag som blev en Pasta-buffé på något hak.. 

På kvällen blir det till att packa i ordning hinken med det jag vill ha tillgängligt på stoppen under lördagen. Massa gels, bars, dryck, fanta exotic och Snickers.. Vinnarmat. Vädret blir vad det blir, hjälper så klart till att skapa lite last på yr.no och klart.se genom att kolla vädret några gånger men i slutändan känns det som att det ger sig. Det kommer antagligen regna vid något/några tillfällen, temperaturen kommer vara okej... vinden kan jag inte heller påverka. Enklast är att räkna med Vinnarväder!

Vid 4.30 väcks jag av ett gäng elefanter, även kända som Team Spesh. Kollar ut och vädret i Motala ser okej ut.. Så grabbarna får i alla fall en angenäm start. Vid 6 somnar jag igen för att gå upp 7.00 för att äta första frukosten, gröt där jag blandar i carbo loader samt två ägg.

Lägger mig igen för att ta det fortsatt lugnt men mentalt börja ladda. Kollar ett par gånger på ett motivationstal jag brukar plocka fram ibland inför sådana här tillställningar, tagga tagga! 

"Defeat, retreat those are not in my words, I don't understant those definitions, I don't understant when things go wrong, I don't understand mistakes, but I do understand this: I understand victory, and I undertsand never surrendering. NO matter how bad things go, my heart and my mind will carry my body when my linbs are too weak

WHO AM I ? I'M A CHAMPION !" 

Vid tio är det dags att äta dagens andra frukost, yoghurt med kvarg, en macka och massa färska jordgubbar. Vinnarfrukost!

Kollar in live-streamen från Motala-gänget som cyklar ute på vägarna, ser blött ut, i Motala är det uppehåll och torrt. Well, det enda regnplagget blir vattentäta skoskydd.. Nya fina som jag saknade när jag var på Mallorca och cyklade loppet där. 

Samling 11.50 för genomgång av våra kaptener, vi bestämmer oss för att göra det säkert för oss själva och andra och inte köra någon vinge för att hantera kantvinden. Vi är ett hyffsat stort gäng och alla har inte tränat på hur det skulle fungera. Vi har en Sub 7.30 grupp samt ett gäng som kör för 8.30. Eftersom de som går för 8.30 inte är så många bestäms det att de får hänga på bak i caféet på 7.30-gruppen så länge de orkar innan de börjar sin egna resa.

Förhoppningen är att alla i 7.30-gruppen kan vara med och rotera mer eller mindre de första 20 milen. Sedan får vi plocka fram kraftreserverna. 

Vi kommer ha två stopp, efter 11 och 21 mil. Det första stoppen blir 2 minuter och det andra 1 minut. Damn, jag som hade sett framför mig 2x2 minuter så man kunde vila upp sig :)

Vi rullar upp till starten och sorterar upp oss, ett fåtal minuter kvar till start och för egen del är det relativt lugnt, jag vet inte om det är på gott eller ont, men jag är ganska otaggad tätt in på start av lopp och tävlingar. Får nog jobba lite på det, iallafall inför tävlingar. Finns alltid tid för några bilder trots att det är dryga minuten kvar till start.. :) 

Kan vi inte köra snart!!!!!

Danne tar täten och vi kör en lugnare uppvärmning i runt 35-40 kmh de första 15 minuterna, kommer efter ett par km på att jag glömde starta cykeldatorn, var fullt upptagen med att ta några bilder :) Nu bär det av, tempot går upp och vi har ett bra gäng som hjälper till att ta förningar, milen tickar på och regnmolnen hopar sig längre fram.

tappert gäng framför oss

Halvvägs ner till Jönköping drar vi in i första regnvädret, det känns som att himmelen öppnar sig och regnet sitter som pillar i ansiktet. Nu gäller det att vi litar på varandra i gruppen, sikten är tveksam och bromsverkan på karbonhjulen är mer eller mindre obefintlig. 

Trots Vinnarväder och vind håller vi ganska bra fart, vi ligger visserligen lite under önskvärt snitt men med gällande väderförhållanden gör vi det bra. 

Jag var glad över mina fina skoskydd, kändes skönt när vattnet sprutade runt omkring en... I så där 2 minuter innan vattnet runnit längs med benen in i skon via strumpan. Man kunde lixom känna hur det sakta men säkert tog sig nedåt innanför skoskydden... Det var bara att förlika sig med känslan, jag bestämde mig för att det trots allt var ganska okej, det haglade ju i alla fall inte. Det tog ett tag men sedan blev det uppehåll. 

Venge @ Work!

Vi rullar in i Gränna, jag har hört många tala om kullerstenarna i Gränna, dessa förrädiska kullerstenar. När jag väl rullar in över kullerstenarna funderar jag på vad problemet egentligen är. Jag tittar på Thomas som jag cyklade Paris-Roubaix (totalt 5+ mil pavé / kullersten i mer eller mindre DÅLIGT skick). Det här var ju som rena drömmen i jämförelse. Vi blåser på genom Gränna och kör förbi någon Sub-grupp...

Efter Jönköping skall någon omtalad backe dyka upp, jag väntar och väntar, vi körde uppför ett tag men jag övervann nog min "rädsla" för berg/backar när jag körde Mallorca 312 i April. Till VR körde jag 53/39 med en 11-25 kassett, Vinnaruppsättning! Jag är kass på namn men ni alla som cyklat vet nog var vi befinner oss nu. 

Våra kaptener Micke och Danne peppar bra och håller positiv känsla i gruppen... Jämnt tryck på pedalerna uppför så att vi inte drar sönder varandra i onödan, långt kvar..  Dryga kvarten innan vårt första stopp känner jag att det börjar rycka lite i vänster framsida, lite surt, 20 mil kvar, lätt krampkänning, fina formen från Siljan inte riktigt där, lägger mig bak i caféet dryga kvarten för att vila lite och invänta första stoppet.

Kommer fram till första stoppen, snyggt uppradade hinkar med nummer väntar, tyvärr hade hinkarna ramlat tidigare i bilarna så det blev lite rörigt för en del då lite småprylar ramlat ut ur hinkarna. Två minuter var gott om tid att byta flaskor, stoppa på sig några till gels och bars, David stor och ropar tiden, jag tänker på rånscenen i Snuten i Hollywood när Birgitte Nielsen står och ropar.. "90 seconds!". ... "1 Minut kvar!!!!" "30 sekunder! Ni som är klara, ta er fram och börja rulla!" Blev lite rörigt när vi gick igång igen, en liten lucka, tog en liten stund innan vi sorterade upp oss och började få fart igen.  

Alla glada och pigga i början, jag mumsar på en Gel
som fortfarande smakar bra.

Det går stundtals grymt fort nu med medvinden, 45-50 kmh är inga problem och vi knaprar sakta in vår snitthastighet för att nå 7.30. Kör på ett par mil och är med och roterar, 20 mil, sedan börjar VR.. Regnovädret vi körde igenom på vägen fanns såklart på andra sidan pölen, pang sa det så slår småspik in i ansiktet. Det är bara vatten, med den här farten, medvinden, var vi oövervinnerliga. 

Gapar för att dricka, inga så skönt att få lite vatten i munnen efter all sportdryck, fy fan vad less man är på sportdrycken nu, återigen sprutar det en vattenstråle från framförvarande hjul och sikten är inget att skryta över. 

Efter 16-17 mil kommer krampen tillbaka och jag måste falla ner igen för att balansera krafterna, definitivt inte benen med mig idag, men kramp är bara smärta, och kan jag balansera tillräckligt bra så skall jag nog få ordning på det idag också. 

Milen rullar på och medelhastigheten tickar uppåt, fy fan vilka krigare som sliter där framme, det känns lite klent att ligga bak och inte delta fullt ut, man vill mer men jag bestämmer mig för att spara mig ett tag till.

Nästa stopp är efter drygt 21 mil, 1 minut har vi på oss, dricker lite Fanta Exotic och käkar Snickers, guuuuuud vad gott! Alla dessa gels och bars står mig upp i halsen nu, varenda gång man skall tanka energi drar mig sig för att dra fram den där gelen. 

Sub 7.30 och 8.30 grupperna innan start

Vi kör vidare och jag försöker i alla fall bidra lite framme i klungan, går sådär och måste återigen kapitulera, känns inte bra, glider snällt ner i caféet där vi samlat upp en del andra som av olika skäl fallit ur sina grupper. 

Med 5-6 mil kvar säger Micke att nu är det dags att öka! Vi måste dra upp farten ytterligare, effekten på watt-mätaren går upp från 200-220 watt till 300-330 i backarna och nu börjar jakten! Det har minskat där framme med folk som drar och Sebbe vädjar om att få hjälp där framme, varje förning räknas. Inte många av oss tar uppmaningen, jag ligger kvar och nästan skäms över att inte kunna bidra. 

Med dryga 2 mil kvar passerar vi David som står och skriker, jobba jobba!!!! Nära nu!!!!!! 

"History will remember me, and I will not have to worry about him being kind. I will define myself. I will write my own praises. And non one will tell me what I can and cannot be. I will never go home, not without giving everythiong I have got

COZ WHO AM I ? I'M A CHAMPION !"

Nu är det inte många som ligger och roterar framme i gruppen, fyfan vad de sliter, men nu börjar energin att tryta, farten håller på att falla, Jimmy börjar misstro, det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå. I mitt huvud snurrar motivationsvideon, det är nu eller aldrig, har jag väl cyklat så här långt, haft "lyxen" att vila, vill jag dra mitt strå till stacken. Skit samma om jag kommer in under 7.30, för mig är inte en stor dröm, självklart en prestation jag vill vara med och dela, men kan jag hjälpa någon/några i laget att nå målet får det kosta vad det kosta vill... Jag tänker på lagtempo-träningen med bl.a. Danne och Calle, den energin är det dags att plocka fram nu, jag har ju sett min styrka om att jag är stark på slutet. 

Målgången passerad, David hejjar på!

Jag kliver ur klungan och trycker på ordentligt och flyger förbi mer eller mindre hela gruppen, glider in framför Danne som sammanbitet bara maler på men han behöver hjälp för att få upp farten, det blir som en signal till resten av gruppen, det sprattlar till i benen på flera stycken och helt plötsligt kör vi på i ett jädrans tempo, bakom oss kämpar en del med att bara överleva, jag tänker att jag bara vill hjälpa till så långt jag kan, positivt är att jag får inga som helst krampkänningar trots att vi nu trycker på utav bara den! Vi är stundtals 2-4 stycken som ligger och trycker längst fram... 40-50 kmh, ingen aning, fort, fokuserat, peppa... Tankarna går tillbaka till "Vassvägen" nere på Mallorca där vi körde ett par liknande race. Vi kör längs en slingrig väg med skog tätt intill vägen, riktigt mysigt trots att man kör på rött så det bara skriker om det! Skulle jag nu falla av har jag i alla fall gjort mitt bästa för att försöka bidraga till gruppens mål, 7.30. Hänger jag kvar så gör jag... 

Sebbe har gjort ett monsterjobb idag!

Kommer ut på en stor väg/ motorväg och närmar oss målgången, nu är det riktigt jobbigt, orkar inte ta några förningar längre, slickar hjulet på de 2-3 som tar förningarna framför mig, undrar hur långt det är kvar, det är första gången jag kör, vet inte vad som väntar, var är mål, går det utför, uppför, skarp kurva? Ingen aning...

Kör längst vattnet och vi åker mot en stor skylt som visar vad klockan är, helvete tänker jag, den står på typ 7.50.15, vi är inte framme vid mål, måste öka sista biten, man vet aldrig! Trycker på så gott man kan in mot vad jag tror är målgången.... som jag tydligen passerade vid klockan för ett par hundra meter sedan (Nu vet jag det). 

Jimmy och Sebbe

Wow! Vad slutade vi på för tid, ingen vet, 7.30-ish? Fyfan vilket gäng trötta cyklister som kommer in mot mål nu... Danne blir intervjuad, i kontrollrummet veriferar de Danne's sluttid, 7.29.53! Woohooooooo!!!!! Vi fick in MINST en från laget på utsatt måltid, det visade sig att vi var en hel del som lyckades komma in under 7.30 med några sekunders marginal!

Det här var en upplevelse som heter duga, det är visserligen inte första gången jag cyklar så här långt, men så här långt och så här fort, oh yes, det var första gången. Inte illa för en MTB-cyklist som cyklade sitt första LVG-lopp i Maj förra året på 10 mil. 

En grym känsla att få dela denna upplevelse med detta gäng, jag känner att jag fick en upprättelse de sista 2 milen, jag vill tro att jag kom med den där sista energi-injektionen när den behövdes som bäst, jag minns själv hur det kändes på Siljan Runt, det är som en grym kolhydratinjektion.

Grym service med två bilar som såg till att vi hade material på plats när vi kom till våra korta stop, med eldsjälar kan man komma otroligt långt! 

Efter tag rullar jag sakta hem till grabbarna från Team Spesh, på vägen dit kostar jag på mig EN glädje tår, det är fortfarande svårt att greppa prestationen, jag har ju aldrig kört förut, jag har aldrig haft VR som någon stor målsättning, men med respekt för dess sträcka förstår jag storheten att köra detta motionslopp, oavsett tid. Alla som genomför detta lopp har utfört en stor prestation de skall vara stolta över! 

Hemma i huset väntade grabbarna på pizza-leverans, aldrig har en Capriciosa smakat så bra. Trycker en halv pizza, dricker vatten, delar krigshistorier med de andra om deras upplevelse av VR. Rundar av med en dusch och kollar slutet på Portugal-matchen. 

Efter att ha landat hemma på söndagen runt 12-strecket, käkat några korvar, ser jag på en chat-tråd att några skall ut och köra MTB runt 14.00.. Det kan man ju inte tacka nej till.. Sunday is Funday! Idag är en ny dag, och det var ju inte cykling jag var trött på utan alla dessa gels!

MTB dagen efter VR är inte fel!