torsdag 30 juni 2016

Jag är visserligen envis, men inte dum




I dag var det dags för första riktiga äventyret.. En klättring upp till Alpe d'Heuz via Col de Sarenne.

Hur fungerar det att köra en längre sträcka med 53/39 11-28.. Vilka växlar kan jag gå på när det blir riktigt brant? Var ligger pulsen när jag ligger på min FTP osv.. Frågorna är många som skall besvaras....




Börjar med en "lättare" uppvärmning på typ 4km uppför med runt 6% i snitt... Vi kör i gång i samlad grupp men efter ett par hundra meter känner jag att det blir lite svårt att hålla nere kadensen med min utväxling i den farten gruppen cyklar i. Hoppar ur gruppen och vevar igång med lite högre kadens, ligger jag under 7% kör jag på 24 bak och går jag över så blir det 28... Funkar bra, benen känns fräscha...



Efter att vi kört första klättringen och kommer skall börja den andra delen av klättringen på 13km med 7% i snitt blir det riktiga provet... Med fantastiska vyer rullar vi över en damm, svänger skarpt vänster upp mot Col De Sarenne och PANG! 11-12% lutning, wow! Okej, att sitta ner med 39-28 är en utmaning. Får stå upp för att få hjälp med kroppsvikten, det funkar men ligger runt tröskelpulsen.. Crippa skuttar omkring upp och ner bakom mig (och framför) med sitt kompaktdrev medan en annan får ta i...




Mitt FTP på 270w har jag nog ökat ganska bra (I hope), veva på typ 300-330w med pulsen på FTP-nivå ett tag, så det känns hoppfullt...




Trampar och trampar, tar banne mig aldrig slut, får påminna mig själv om att spana in de fantastiska vyer som bjuds... Jag ville försöka trycka på lite för att få en känsla för hur det skall funka på lördag...

Spana in denna länk, https://m.youtube.com/watch?v=JFYGgTZmA_0&feature=youtu.be , filmat med drönare när vi är ute och cyklar, kommer en till film sedan när vi cyklar över dammen.. Coolt!



Stora delar är på 7% och mer, kan inte spara en växel, utan när det lutar 11-13% blir det att stå upp för att ta sig fram... Wow! Det kommer inte bli en dans på rosor på lördag såhär.. Detta är typ EN klättring av 3 på lördag.. Tjena... Jag klarar garanterat första, sannolikt andra... Men när jag senare kör ner för Alpe d'Heuz och kollar lutningen.. Hur tusan skall jag klara den uppför.. Efter typ 4000 höjdmeter och 14-15 mil i benen.. 21 kurvor självplågeri...



Många är vi efter dagens klättring som fått känna på vad som väntar.. Många av oss gick till lokala cykelbutiken som har big business just nu, vad har de att erbjuda i drev och kassetter? Många 11-32or åker på, det maler i huvudet...





Vad skall jag göra, med min nuvarande setup kommer det bli en riktig plågsam utmaning och jag är tveksam till om och hur jag skulle klara sista klättringen.. Tvivlar på mig själv... Jag är envis, men jag är inte dum... Och prestigen kan vi lämna utanför, att köra detta kommer vara jobbigt nog...


Frågar i butiken om de har en mindre klinga fram, det de kan erbjuda är ett nytt vevparti med en 38 istället för 39 som minsta klinga fram för typ 5000:-.. Känns inte som ett klipp.. Tackar snällt nej...




I en närliggande butik har de kvar 11-32 kassetter för 11s och trots att det inte är "supporterat" med större än 28 på kassetten bak på min växel skall det trots allt funka... Kapten Dannes visdomsord ekar i mitt huvud "Ahston, dags att fatta ett beslut!"... Gör ett moget övervägande och inser att resan på 17 mil kommer att bli något mer tacksam med en större krans bak.


Bränner loss lite cash, tjackar en ny 11-32 kassett som får åka på!

Skruvar på kassetten och sedan bär det av till dagens middag som får bli pasta carbonara (igen) efter att kopierat lunchen som också fick bli Pasta Carbonara..



Rundar av kvällen med att kolla förlängningen i EM-kvarten samtidigt som jag trycker en påse bilar model A16...




Så vad blir svaret på frågorna? Uppgradera kassetten bak är inget tvång men kommer göra livet lättare, så får vi se. Pulsen var okej i förhållande till watten men att ligga på 39-28 och inte han något kvar kommer kräva offer cykelgudarn, om ens det räcker!

Location:Avenue du Docteur Louis Faure,Le Bourg-d'Oisans,Frankrike

onsdag 29 juni 2016

Prep inför La Marmotte..




Dags att packa cykeln och åka iväg igen. Denna gång mot bergen i Frankrike. Ett par schyssta toppar skall klättras uppför med hyfsade lutningar.

Det blir andra gången i mitt cykelliv jag skall dra upp för lite större kullar, lite längre än min mördarbacke hemma på 200m med en genomsnittlig lutning på 6%...

Jag funderar på det där med utväxling, kör 53/39 och 11-28 på mina träningshjul som jag även reser med. Kapten Danne erbjöd mig att låna hand kompaktdrev men för att få på det måste jag fixa och trixa med cykeln, dåligt med tid och vet inte om jag orkar meka just nu. Googlar lite och det finns trots allt de som kört La Marmotte på min uppsättning, så... Det är möjligt...

Jag faller tillbaka till min grundinställning, knip igen och trampa. Bära eller brista.. Kan detta bli den jobbigaste cykelupplevelsen hittills? Just nu leder "Gå med min MTB upp för 1200+ trappsteg längs ett berg i Hong Kong efter att ha kört 4 timmar i hyfsat tempo.. "

Med det ur världen står jag inför en annan frågeställning.. Det där med rakade ben.. Det är inte min grej är min utgångsfilosofi.. Men okej, för eller senare kommer jag gå omkull och smaka på asfaltseksem och det tar sin lilla tid att massera benen när så behövs. Ok, det bär emot, men eftersom jag gjorde en tomatsås till pastan dagen innan (gillar inte tomatsås, men man måste testa ibland och det blev okej), så får jag väl testa raka benen.




Sagt och gjort, trimmade skägget följt av benen. Först maskin, sedan balsam på benen följt av rakhyvel, så skriver de kloka att man skall göra och jag går inte emot strömmen.




Flyger till Geneve för att ta bil ner till bergen i Frankrike. De jag skall åka bil med landar ett par timmar senare så jag skall slå ihjäl timmar på en flygplats... Sitter och stirrar i mobilen är David helt plötsligt tjoar på mig från ingenstans, ett annat gäng från SCK har landat och jag kan åka med dem.

Det tar ungefär 10ms innan David säger "Du har rakat benen!!!!! Yes!" .. Det är ju så att en del cyklister har för vana att spana in andras vader/ben... Men okej, det känns i alla fall praktiskt... Och! Specialized säger med deras tester i deras Wintunnel att man sparar 40s på 4 mil, hahaha..




väl framme på hotellet i Frankrike slänger jag ihop cykeln, på med kläderna, har inte ätit så mycket mat ännu så jag pressar en näve godisbilar och en banan och är redo för rulla några mil!


I blandat väder, sol, vind, regn, åska är vi några som gör en liten klättring, lutar väl 6-7% oftast och som mest 8-9%... Har inte mycket att leka med bak på kassetten, försöker spara 28an så mycket det går för att ha den i backup.




La Marmotte kommer bli en rejäl utmaning kan jag konstatera efter onsdagkvällens "snälla" klättring!


Location:Avenue du Docteur Louis Faure,Le Bourg-d'Oisans,Frankrike

måndag 27 juni 2016

Cykeln var helt färdig efter midsommarafton..

Efter att lite oplanerat skrivit om planerna för helgen, från att tänkt åka till Hudviksvall och köra ett MTB-race blev det att packa cykeln för att köra La Marmotte i Frankrike på Lördag.

Men det krävs lite träning inför en sådan utmaning och när SCK-boysen la ute att det var samling vid klubbstugan (OKQ8 Brommaplan) på midsommarafton med sovmorgon (YEEES!) 10.00 och man kollade vad SMHI hade att erbjuda var det bara att åka dit!

Det var kanonväder även i Stockholm på lördag och för att få lite distans tänker jag att jag cyklar från Tyresö till Bromma och möte upp de andra. Det var tomt ute på lördagsmorgonen, alla ligger hemma med baksmälla och själv har jag solen i ryggen och nedförsbacke hela vägen till Bromma tänker jag att nu är det dags, vi ger oss på den magiska gränsen på Sub 40 min till Jobbet.. Blåser på i hyffsat tempo, i princip inga andra trafikanter att ta hänsyn till, lyckas nå jobbet med 20 sekunders marginal... YES! Bra uppvärmning...

Möter upp de andra vid klubbstugan.. En glad skara, Kapten Danne säger han tänkte köra 4:or, alla skruvar på sig, de hade tänkt sig ett distanspass.. Fyror har jag aldrig kört utomhus, tycker det är svårt att träna ute på sådana upplägg.. Viftar med flaggan att jag hakar på Danne.. Bra träning inför kommande utmaningen.. Känner mig inte riktigt i form.. 

Vi blåser iväg mot Adelsön och på vägen dit funkar det okej, vi kör 4 min bra fart, 2 min vila, växlar med varandra vem som tar förningen på 4:an.. Halvvägs efter ett gäng intervaller får jag vika ner mig och låter Danne ta alla förningar på vägen tillbaka så att jag i alla fall kan slå av några watt bakom honom och vi båda får ett bra träningspass... 

Cykeln är helt färdig nu, inte jag, så jag stannar på Statoil, tjackar läsk och bulle så att cykeln kan få ta igen sig.. Cyklar förbi jobbet och lägger cykeln på en brygga så att den får vila... jobbigt att vara cykel.. Men läsken och bullen var förträffligt gott tycker jag så det var okej att cykeln behövde ta igen sig.

Söndagen bjöd på prutt-väder, spöregn och ösregn. 





Måndagen kändes benen pigga när jag skuttade upp och ner för trapporna på jobbet, såg sedan att TTT-boysen skulle köra MTB ute i Hellas, det kan man ju inte banga... Tänker att det är bra att vispa runt benen under veckan innan La Marmotte.. Det var riktigt lätt-trampat och det blev 2 timmar som var väldigt lekfulla.. En riktigt trevlig tur blev det med Jocke, Jonas och Niklas.. 













Hemma står Malin och fräser vinnarmat, pannkakor, kanske inte det bästa om dietisten får välja men... Mycket keso, hoppade grädden, lite sylt .. så fick det bli.. 











Sedan var det bara att packa ihop Vengen som skall med ner till Frankrike på Onsdag.. 




söndag 19 juni 2016

Vätternrundan med SCK, SUB 7.30

Inte långt till start! Avslappnat gäng! :)
Det var inte länge sedan jag sa att jag aldrig skulle cykla VR, än mindre landvägscykling. Dryga året senare har båda dessa fasta övertygelser fallerat, det var nog redan i höstas som jag slutade upp att säga "Aldrig"... MTB och Landsväg har båda sin charm, men MTB ligger mig närmast hjärtat..

Jonas testar materialet innan VR
Eftersom jag var ny/sen in i SCK fick jag (initialt) ingen plats i SCK's startgrupper så jag skapade Team Spesh med ett gäng där vi satte målsättningen till Sub 10. Ett gäng mer eller mindre löst sammansatta filurer där några känner varandra mer eller mindre. 

Inte så långt innan VR ändras planerna och jag kliver in i SCK's Sub 7.30 grupp. Tänker att jag kanske aldrig mer cyklar VR, så har jag väl möjligheten att vara med och göra en bra tid.... så varför inte. Har förstått att i landsvägsvärlden mäter de flesta sin cykelförmåga med sin VR-tid, ungefär som att Cykelvasan blivit någon form av måttstock att jämföra MTB-cyklister. 

Efter vad som kändes som en uppåtgående form i Siljan när vi (SCK) körde Sub4 drog jag på mig en förkylning, lyckades kurera mig, tävla i MTB, resa bort för att sedan "vara redo" inför VR. Inte supernöjd med mina två sista veckor inför en sådan pass ansträngande utmaning, men det är vad det är. Jag fick förlita mig till en hög lägsta nivå och ta det från det.

På fredagen drar jag ner för att möta upp grabbarna från Team Spesh som jag bor med, de startar runt 5.30 och jag går ut på en mer, för mig, runt Lördag lunch. Vi "värmer upp" med att kolla på Sverige-matchen som inte var direkt upplyftande innan vi åker in till centrum för att plocka upp startbevis och äta middag som blev en Pasta-buffé på något hak.. 

På kvällen blir det till att packa i ordning hinken med det jag vill ha tillgängligt på stoppen under lördagen. Massa gels, bars, dryck, fanta exotic och Snickers.. Vinnarmat. Vädret blir vad det blir, hjälper så klart till att skapa lite last på yr.no och klart.se genom att kolla vädret några gånger men i slutändan känns det som att det ger sig. Det kommer antagligen regna vid något/några tillfällen, temperaturen kommer vara okej... vinden kan jag inte heller påverka. Enklast är att räkna med Vinnarväder!

Vid 4.30 väcks jag av ett gäng elefanter, även kända som Team Spesh. Kollar ut och vädret i Motala ser okej ut.. Så grabbarna får i alla fall en angenäm start. Vid 6 somnar jag igen för att gå upp 7.00 för att äta första frukosten, gröt där jag blandar i carbo loader samt två ägg.




Lägger mig igen för att ta det fortsatt lugnt men mentalt börja ladda. Kollar ett par gånger på ett motivationstal jag brukar plocka fram ibland inför sådana här tillställningar, tagga tagga! 

"Defeat, retreat those are not in my words, I don't understant those definitions, I don't understant when things go wrong, I don't understand mistakes, but I do understand this: I understand victory, and I undertsand never surrendering. NO matter how bad things go, my heart and my mind will carry my body when my linbs are too weak
WHO AM I ? I'M A CHAMPION !" 

Vid tio är det dags att äta dagens andra frukost, yoghurt med kvarg, en macka och massa färska jordgubbar. Vinnarfrukost!

Kollar in live-streamen från Motala-gänget som cyklar ute på vägarna, ser blött ut, i Motala är det uppehåll och torrt. Well, det enda regnplagget blir vattentäta skoskydd.. Nya fina som jag saknade när jag var på Mallorca och cyklade loppet där. 

Samling 11.50 för genomgång av våra kaptener, vi bestämmer oss för att göra det säkert för oss själva och andra och inte köra någon vinge för att hantera kantvinden. Vi är ett hyffsat stort gäng och alla har inte tränat på hur det skulle fungera. Vi har en Sub 7.30 grupp samt ett gäng som kör för 8.30. Eftersom de som går för 8.30 inte är så många bestäms det att de får hänga på bak i caféet på 7.30-gruppen så länge de orkar innan de börjar sin egna resa.

Förhoppningen är att alla i 7.30-gruppen kan vara med och rotera mer eller mindre de första 20 milen. Sedan får vi plocka fram kraftreserverna. 

Vi kommer ha två stopp, efter 11 och 21 mil. Det första stoppen blir 2 minuter och det andra 1 minut. Damn, jag som hade sett framför mig 2x2 minuter så man kunde vila upp sig :)

Vi rullar upp till starten och sorterar upp oss, ett fåtal minuter kvar till start och för egen del är det relativt lugnt, jag vet inte om det är på gott eller ont, men jag är ganska otaggad tätt in på start av lopp och tävlingar. Får nog jobba lite på det, iallafall inför tävlingar. Finns alltid tid för några bilder trots att det är dryga minuten kvar till start.. :) 

Kan vi inte köra snart!!!!!
Danne tar täten och vi kör en lugnare uppvärmning i runt 35-40 kmh de första 15 minuterna, kommer efter ett par km på att jag glömde starta cykeldatorn, var fullt upptagen med att ta några bilder :) Nu bär det av, tempot går upp och vi har ett bra gäng som hjälper till att ta förningar, milen tickar på och regnmolnen hopar sig längre fram.

tappert gäng framför oss
Halvvägs ner till Jönköping drar vi in i första regnvädret, det känns som att himmelen öppnar sig och regnet sitter som pillar i ansiktet. Nu gäller det att vi litar på varandra i gruppen, sikten är tveksam och bromsverkan på karbonhjulen är mer eller mindre obefintlig. 

Trots Vinnarväder och vind håller vi ganska bra fart, vi ligger visserligen lite under önskvärt snitt men med gällande väderförhållanden gör vi det bra. 



Jag var glad över mina fina skoskydd, kändes skönt när vattnet sprutade runt omkring en... I så där 2 minuter innan vattnet runnit längs med benen in i skon via strumpan. Man kunde lixom känna hur det sakta men säkert tog sig nedåt innanför skoskydden... Det var bara att förlika sig med känslan, jag bestämde mig för att det trots allt var ganska okej, det haglade ju i alla fall inte. Det tog ett tag men sedan blev det uppehåll. 

Venge @ Work!
Vi rullar in i Gränna, jag har hört många tala om kullerstenarna i Gränna, dessa förrädiska kullerstenar. När jag väl rullar in över kullerstenarna funderar jag på vad problemet egentligen är. Jag tittar på Thomas som jag cyklade Paris-Roubaix (totalt 5+ mil pavé / kullersten i mer eller mindre DÅLIGT skick). Det här var ju som rena drömmen i jämförelse. Vi blåser på genom Gränna och kör förbi någon Sub-grupp...

Efter Jönköping skall någon omtalad backe dyka upp, jag väntar och väntar, vi körde uppför ett tag men jag övervann nog min "rädsla" för berg/backar när jag körde Mallorca 312 i April. Till VR körde jag 53/39 med en 11-25 kassett, Vinnaruppsättning! Jag är kass på namn men ni alla som cyklat vet nog var vi befinner oss nu. 

Våra kaptener Micke och Danne peppar bra och håller positiv känsla i gruppen... Jämnt tryck på pedalerna uppför så att vi inte drar sönder varandra i onödan, långt kvar..  Dryga kvarten innan vårt första stopp känner jag att det börjar rycka lite i vänster framsida, lite surt, 20 mil kvar, lätt krampkänning, fina formen från Siljan inte riktigt där, lägger mig bak i caféet dryga kvarten för att vila lite och invänta första stoppet.

Kommer fram till första stoppen, snyggt uppradade hinkar med nummer väntar, tyvärr hade hinkarna ramlat tidigare i bilarna så det blev lite rörigt för en del då lite småprylar ramlat ut ur hinkarna. Två minuter var gott om tid att byta flaskor, stoppa på sig några till gels och bars, David stor och ropar tiden, jag tänker på rånscenen i Snuten i Hollywood när Birgitte Nielsen står och ropar.. "90 seconds!". ... "1 Minut kvar!!!!" "30 sekunder! Ni som är klara, ta er fram och börja rulla!" Blev lite rörigt när vi gick igång igen, en liten lucka, tog en liten stund innan vi sorterade upp oss och började få fart igen.  

Alla glada och pigga i början, jag mumsar på en Gel
som fortfarande smakar bra.
Det går stundtals grymt fort nu med medvinden, 45-50 kmh är inga problem och vi knaprar sakta in vår snitthastighet för att nå 7.30. Kör på ett par mil och är med och roterar, 20 mil, sedan börjar VR.. Regnovädret vi körde igenom på vägen fanns såklart på andra sidan pölen, pang sa det så slår småspik in i ansiktet. Det är bara vatten, med den här farten, medvinden, var vi oövervinnerliga. 

Gapar för att dricka, inga så skönt att få lite vatten i munnen efter all sportdryck, fy fan vad less man är på sportdrycken nu, återigen sprutar det en vattenstråle från framförvarande hjul och sikten är inget att skryta över. 

Efter 16-17 mil kommer krampen tillbaka och jag måste falla ner igen för att balansera krafterna, definitivt inte benen med mig idag, men kramp är bara smärta, och kan jag balansera tillräckligt bra så skall jag nog få ordning på det idag också. 

Milen rullar på och medelhastigheten tickar uppåt, fy fan vilka krigare som sliter där framme, det känns lite klent att ligga bak och inte delta fullt ut, man vill mer men jag bestämmer mig för att spara mig ett tag till.

Nästa stopp är efter drygt 21 mil, 1 minut har vi på oss, dricker lite Fanta Exotic och käkar Snickers, guuuuuud vad gott! Alla dessa gels och bars står mig upp i halsen nu, varenda gång man skall tanka energi drar mig sig för att dra fram den där gelen. 

Sub 7.30 och 8.30 grupperna innan start
Vi kör vidare och jag försöker i alla fall bidra lite framme i klungan, går sådär och måste återigen kapitulera, känns inte bra, glider snällt ner i caféet där vi samlat upp en del andra som av olika skäl fallit ur sina grupper. 

Med 5-6 mil kvar säger Micke att nu är det dags att öka! Vi måste dra upp farten ytterligare, effekten på watt-mätaren går upp från 200-220 watt till 300-330 i backarna och nu börjar jakten! Det har minskat där framme med folk som drar och Sebbe vädjar om att få hjälp där framme, varje förning räknas. Inte många av oss tar uppmaningen, jag ligger kvar och nästan skäms över att inte kunna bidra. 

Med dryga 2 mil kvar passerar vi David som står och skriker, jobba jobba!!!! Nära nu!!!!!! 

"History will remember me, and I will not have to worry about him being kind. I will define myself. I will write my own praises. And non one will tell me what I can and cannot be. I will never go home, not without giving everythiong I have got
COZ WHO AM I ? I'M A CHAMPION !"

Nu är det inte många som ligger och roterar framme i gruppen, fyfan vad de sliter, men nu börjar energin att tryta, farten håller på att falla, Jimmy börjar misstro, det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå. I mitt huvud snurrar motivationsvideon, det är nu eller aldrig, har jag väl cyklat så här långt, haft "lyxen" att vila, vill jag dra mitt strå till stacken. Skit samma om jag kommer in under 7.30, för mig är inte en stor dröm, självklart en prestation jag vill vara med och dela, men kan jag hjälpa någon/några i laget att nå målet får det kosta vad det kosta vill... Jag tänker på lagtempo-träningen med bl.a. Danne och Calle, den energin är det dags att plocka fram nu, jag har ju sett min styrka om att jag är stark på slutet. 

Målgången passerad, David hejjar på!
Jag kliver ur klungan och trycker på ordentligt och flyger förbi mer eller mindre hela gruppen, glider in framför Danne som sammanbitet bara maler på men han behöver hjälp för att få upp farten, det blir som en signal till resten av gruppen, det sprattlar till i benen på flera stycken och helt plötsligt kör vi på i ett jädrans tempo, bakom oss kämpar en del med att bara överleva, jag tänker att jag bara vill hjälpa till så långt jag kan, positivt är att jag får inga som helst krampkänningar trots att vi nu trycker på utav bara den! Vi är stundtals 2-4 stycken som ligger och trycker längst fram... 40-50 kmh, ingen aning, fort, fokuserat, peppa... Tankarna går tillbaka till "Vassvägen" nere på Mallorca där vi körde ett par liknande race. Vi kör längs en slingrig väg med skog tätt intill vägen, riktigt mysigt trots att man kör på rött så det bara skriker om det! Skulle jag nu falla av har jag i alla fall gjort mitt bästa för att försöka bidraga till gruppens mål, 7.30. Hänger jag kvar så gör jag... 

Sebbe har gjort ett monsterjobb idag!
Kommer ut på en stor väg/ motorväg och närmar oss målgången, nu är det riktigt jobbigt, orkar inte ta några förningar längre, slickar hjulet på de 2-3 som tar förningarna framför mig, undrar hur långt det är kvar, det är första gången jag kör, vet inte vad som väntar, var är mål, går det utför, uppför, skarp kurva? Ingen aning...

Kör längst vattnet och vi åker mot en stor skylt som visar vad klockan är, helvete tänker jag, den står på typ 7.50.15, vi är inte framme vid mål, måste öka sista biten, man vet aldrig! Trycker på så gott man kan in mot vad jag tror är målgången.... som jag tydligen passerade vid klockan för ett par hundra meter sedan (Nu vet jag det). 


Jimmy och Sebbe
Wow! Vad slutade vi på för tid, ingen vet, 7.30-ish? Fyfan vilket gäng trötta cyklister som kommer in mot mål nu... Danne blir intervjuad, i kontrollrummet veriferar de Danne's sluttid, 7.29.53! Woohooooooo!!!!! Vi fick in MINST en från laget på utsatt måltid, det visade sig att vi var en hel del som lyckades komma in under 7.30 med några sekunders marginal!

Det här var en upplevelse som heter duga, det är visserligen inte första gången jag cyklar så här långt, men så här långt och så här fort, oh yes, det var första gången. Inte illa för en MTB-cyklist som cyklade sitt första LVG-lopp i Maj förra året på 10 mil. 

En grym känsla att få dela denna upplevelse med detta gäng, jag känner att jag fick en upprättelse de sista 2 milen, jag vill tro att jag kom med den där sista energi-injektionen när den behövdes som bäst, jag minns själv hur det kändes på Siljan Runt, det är som en grym kolhydratinjektion.

Grym service med två bilar som såg till att vi hade material på plats när vi kom till våra korta stop, med eldsjälar kan man komma otroligt långt! 

Efter tag rullar jag sakta hem till grabbarna från Team Spesh, på vägen dit kostar jag på mig EN glädje tår, det är fortfarande svårt att greppa prestationen, jag har ju aldrig kört förut, jag har aldrig haft VR som någon stor målsättning, men med respekt för dess sträcka förstår jag storheten att köra detta motionslopp, oavsett tid. Alla som genomför detta lopp har utfört en stor prestation de skall vara stolta över! 

Hemma i huset väntade grabbarna på pizza-leverans, aldrig har en Capriciosa smakat så bra. Trycker en halv pizza, dricker vatten, delar krigshistorier med de andra om deras upplevelse av VR. Rundar av med en dusch och kollar slutet på Portugal-matchen. 

Efter att ha landat hemma på söndagen runt 12-strecket, käkat några korvar, ser jag på en chat-tråd att några skall ut och köra MTB runt 14.00.. Det kan man ju inte tacka nej till.. Sunday is Funday! Idag är en ny dag, och det var ju inte cykling jag var trött på utan alla dessa gels!



MTB dagen efter VR är inte fel!






söndag 12 juni 2016

RR - Lida Loop 2016


Dags för nästa MTB-race på "hemmaplan". Efter förra veckans Siljan Runt pekade formkurvan i rätt riktning! Såklart var det dags att dra på sig en förkylning och cykeln blev ståendes mer eller mindre hela veckan.

Funka funka funka funka funka
Jag prövade allt, från cement till salt, hängde upp och ner och badade kallt. Kanske inte riktigt då, men jag gick på allt, placebo eller inte.. För en gångs skull testade jag att vila lite mer istället för att vara "macho" och åka till jobbet som om inget har hänt.

På lördagen var i alla fall halsonda borta och jag kostade på mig en timme i skogen bara för att kolla om benen satt kvar.. De fanns där, men ganska sura över att inte ha aktiverats på ett tag.




Skit samma! Bära eller brista, man är inte bättre än vad man är för dagen... Siktar på att köra "snabbare än förra året", 2:45 kändes inte orimligt med tanke på sträcka, väder och vind. Inga ursäkter, bara att köra hårt för att komma igång till nästa helg då det är landsväg runt någon sjö...

Jörgen är stark!
Kunde knappt klaga på dagens förutsättningar, solen skiner, lätt vind, något moln där och här, riktigt nice väder. Det blir inte mycket kläder att ha på sig idag tänker jag medan boysen bilen bredvid står och tycker det är lite blåsigt och har vindjacka och grejer.. Wow, ser varmt ut! Jonnar iväg för att hämta ut startlapp och grejer,  vid området står Jörgen och vinkar. Vi är ungefär lika bra... eller dåliga.. :) 




Vi glider ner till startfållorna för att få en bra(?) plats (längst bak) i fålla 3.. Kan nu i efterhand konstatera att det suger att starta långt bak i fållorna. Skrev det efter Lidingöloppet, skriver det igen. Får testa en gång att ta mig till första raden och se om det ger resultat, annars kan jag lägga ner den tanken :)

Ladies startar 20 minuter innan så passar på att säga hej till Camilla och glider upp i skidbacken för att kolla deras start. Måste ju hitta på något som uppvärmning. Pang så drar de iväg och Camilla ser ut att vara 3:a vid toppen av backen, bra placering för fortsatt åkande.

Inte så långt kvar till start, Ronnie har dykt upp snett framför mig i start.. Frågar vad han har för tryck i däcken men han vill inte avslöja sina hemligheter :) Vi båda kör i alla fall Thunder Burt, jag räknar med att det är snustorrt trots regnet igår.. Och är det inte snustorrt får man surfa över stock och sten...

Alla som hängt ett tag i forumen vet ju att det dyker upp trådar om däck och däckstryck, det är som en oro cirkulerar och ingen vill göra fel. Jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel, jag har svårt att tro att det som är rätt för mig är rätt för någon annan. Pumpa däcket och trampa, det brukar funka bra....

Kör en liten "stepp" minuten innan startar för att höja pulsen 20-30 slag, den hinner sjunka lagom till att vi startar och man cyklar rakt in i skidbacken.. Jag har planerat att hålla mig något till höger uppför och ta en yttersväng in i första kurvan, inbillar mig att det är ett bra alternativ. 

Sedan börjar kilometer efter kilometer i ganska hög hastighet på torra grusvägar, jädrans vad det dammar, och det går hyfsat undan. Jag kan bli bättre på kurvtekniken och mina TB släpper lite ibland i kurvorna, så jag saktar ofta ner något något innan kurvan för att inte fortsätta ut i spenaten. Blir ofta en liten lucka att täppa till men det är så mycket folk så det är inget problem, det går inte i rasande fart även om det går snabbt.

Pulsen ligger ofta 5-8 slag över min uppmätta tröskelpuls första varvet men det funkar bra, kan bero på värmen eller att jag bara är bättre tränad nu.. Vill tro att det är det sistnämnda :)

Det är bara att rulla med och det finns inte så mycket att göra om man vill jaga positioner, något på vissa sträckor men det är lite single tracks osv så det är bara att haka på och inte hamna bakom några som inte orkar ta hjul på de framför. Får vid några tillfällen jaga ikapp gruppen framför och lämna några bakom mig.





Ronnie
Inför första varvningen möter jag Ronnie som är på väg ut ur startområdet medan jag är på väg in, shit vad han ser ut i ansiktet! Precis så sliten han ser ut på bilder man ser, så sliten såg han ut när vi susade förbi varandra. Fan, jag trodde ju att han låg bakom mig, eller, jag hade ingen aning, men jag såg honom inte efter skidbacken i starten.

Positionerna börjar stabilisera sig och andra varvet bjuder på lite mer åka bland stock och sten. Lyckas tappa vattenflaska nummer två efter att ha tappat min första, fått en ny vid varvningen, och så flög den också. Aja, har ju en kvar. Det är bara att ta hjul på framförvarande och hoppas de inte drar in i en stor sten, då kommer det ta stopp ganska tvärt :) 







Av någon anledning känns det som att man kan vila när man drar över stock och sten, jag känner att tekniken inte direkt är som förra året då jag kört mycket mer MTB, men det funkar. Jag tappar inte nämnvärt på framförvarande och vi är nu ett gäng på typ 10 pers som håller ihop. Lyckas strula till det vid ett ställe och blir ståendes några sekunder, det räcker för att det skall bli en lucka. Skam den som ger sig, efter ett par km lyckas jag maska mig ikapp.. Surburken bakom ville inte hjälpa till att täppa luckan så det var bara att bita ihop och trampa medan han susade i fartvinden bakom mig. 

Jag kände mig inte så cool när jag väl var ikapp och tempot var okej men det var inte direkt att vi hjälptes åt och jag kände inte att buggarna var kaxiga nog att just nu gå upp och dra. Fick snällt ligga och hålla position och ladda lite.

När man kommer in för varvning inför tredje varvet går det snabbt utför skidbacken, jag ligger bakom en ung junior som blåser på, på en kulle där han hoppar flyger han snyggt, landar på bakhjulet och cyklar 5-10 meter på bakhjulet.. WTF! Galet, Farbror Max ligger bakom och känner sig gammal och skör.

Min sista kvarvarande flaska är mer eller mindre slut, passerar Enervits langning (funkar kanonbra!!!) och plockar upp en flaska och skickar min mer eller mindre tomma flaska.. Tar i alla fall och dricker en hel del innan jag ger mig ut på sista varvet..

I första tekniska partiet på 3e varvet flyger den där jävla flaskan också. Jaha, det är ett rekord i något, att tappa 3 flaskor på ett race. TIPS EMOTTAGES GÄRNA PÅ BRA FLASKHÅLLARE!!! Nä, jag har lagt ner det där med överlevnadskit på ryggen (läs Camelbak), räcker med tips på hållare som funkar :) Det känns så skönt att inte cykla ett par timmar med ryggsäck.. Det som inte dödar det härdar..

Hursom, utan vatten, inte bästa förberedande dagarna, börjar det att spela piano i låren, känner att muskeln rycker lite när man ställer sig och trycker till. Nu måste vi köra smart.. Under ett par kilometer är det en fin balans att inte få kramp, lyckas göra ett par pissiga misstag, sätter ner foten och pang smäller det till i vaden. Trampa trampa trampa.. Det funkar bäst.. Efter ett tag ger det sig och jag passerar en vätskekontroll, sliter tag i två muggar vatten så man i alla fall får i sig något..

Tredje och sista loopen är ganska lättkörd på stora sträckor, här tappar jag nog "mest" idag då jag inte riktigt kan trycka på.. Försöker snällt hänga på boysen framför mig men nu måste jag hålla nere pulsen och vätska.. det är sådant som andra har i sina flaskor. Vi är några som ligger i liten grupp men killen från Valhall får inte mycket hjälp av de andra och jag känner att nu är det dags att dra mitt strå till stacken, går upp och växeldrar lite med honom så att vi får upp farten i gruppen, segosarna hänger snällt med oss... Vi bjuder på det.. Det var bra för självförtroendet att ta lite jobb, jag behövde inte "maxa" benen så jag låg bara på oranget och inga krampkänningar.

Nu skymtar jag en TCM Cykel klädsel.. Titta, det är Ronnie som säckat ihop i kramp. Dundrar förbi och vi lämnar honom bakom oss. Det är ett par backar kvar att klättra och jag har nu lyckats få krampkänningar i båda vaderna, båda framsida lår och vänster baksida lår. Jag klarar mig från monsterkramp men ni som vet hur det känns.. ni vet hur det är :) Trampa trampa.. Kan inte stretcha framsida, då hugger baksidan, osv.. Ok, tar en funderare, har bra tid och kanske 20-25 minuter kvar. Jag har ju ett gäng energy gels kvar, de kan ju funka som vätska.. Sedan suger jag i mig några GT-tabletter... Bakom mig har Ronnie smugit upp, han har nog planerat att lugga mig, han sa då inte ett pip när han låg där och stressade i utförslöpen.. Ronnie är grym utför och blåser mig varje dag i veckan, men nu ligger jag snyggt och han kommer inte förbi förrän precis på slutet innan en lång grusväg..

Efter tävling smakar allt gott
Har tappat i tempo för att inte falla ihop i ett dike med kramp från helvetet, men att släppa Ronnies rygg gör jag inte.. Han är ju inte så fräsch han heller... Kilometrarna tickar ner, 3..... 2..... Ronnie gör ett ryck... plockar snabbt ner det.. Glider med och förväntar mig att han skall sprattla till inför mål, kommer bli kul tänker jag... Ser lixom fram emot den där spurten med krampen och mjölksyran sprutandes.. Det var ju därför man cyklade lite mer än 2 1/2 timme :) 500 meter kvar, nu kommer vi till baksidan av skidbacken där man kör upp i en serpentin, men Ronnie har slut på bensin. Han rullar in i backen och så fanns det inget kvar att ge... Jag trycker på, ett par hundra meter är okej, sedan att det går uppför hälften av dessa skiter vi i.. Bättre att slakta allt som går att slakta uppför än att göra något galet utför i full karreta!





Glömde kepsen?
Spurtar i min ensamhet in över mållinjen med krampen som sliter i musklerna.. Fan, man vill ju bara fortsätta att cykla men 10 meter över mållinjen måste man stanna och sätta ner fötterna. Förstå känslan av krampen som slår till överallt.. Jag behöver en flygplansraka att varva ner på.. Skall nog komma med det som förslag till nästa år.....

Målet uppnått, körde på strax under 2.39, snabbare än förra året, och snabbare än 2.45 som jag tänkte innan loppet. Kroppen funkade okej men formen får vi jobba vidare med. Det som slår mig är att jag är trött i ryggen. Det var jag i princip aldrig förra året. Allt landsvägscyklande har tagit bort fokus på att jobba med core-musklerna. Skall vrida lite på träningsupplägget framöver, in med mer MTB för att få igång mer intervall-träning och coremuskelatur varvat med något besök på gymmet.

Självklart rundan vi av dagen med en burgare, idag sponsrade jag Svenska Hamburgarköket.

Nu tar vi nya tag, nästa veckan skall jag cykla runt någon pöl i Sverige, det skall bli kul det också. Snabbt skall det tydligen gå också. Däremellan skall jag ner till Berlin på mässa med jobbet, inte riktigt optimalt det heller. Får försöka hitta någonstans där jag kan köra någon träning...

Massor av kudos till arrangören Tullinge SK, bra organiserat! Fotograferna på Happyride.se som på kort tid får ut massor av bilder på oss som cyklar! Många jag känner som skall klappa sig på ryggen som jämfört med förra året gjorde stora förbättringar!

Unz unz! Shut up legs!!! trampa trampa!!!