Den Glade Amatörcyklisten

fredag 1 juni 2018

MTB Trophy - Dag 2

En MTB-dag jag sent kommer glömma. Blixtar som braka ner i träden runt omkring en, hagel med en omkrets som enkronor, vatten som forsade längst utförslöporna. Det var en episk cykeltur helt enkelt, och då pratar vi inte om "Episkt" i Strava-ansträngning, den blev däremot "Histoisk" och det passar ju bra in med dagen :)

Efter gårdagens fina insats fanns det såklart förhoppningar om att hålla positionen i tävlingen och hoppas på det bästa.

Gör av med 3000-4000 kcal under tävlingen så det äts en hel del för att täcka underskottet. Kör man dessa etapplopp handlar det om att återhämta sig bra inför varje dagsetapp. Och dricka... dricka dricka dricka...

Hur summerar man en sådan här dag, först drygt två timmar gassande sol, uppför, utför, uppför, utför, trampa och se glad ut.. mycket mer kan man inte göra! En hel del schyssta utförslöpor, sådär som pågår ett par kilometer..

Efter några timmar pangar jag in i en brand j*vla backe som jag minns från förra året, där slog krampen till. Vad hände idag då? Jodå, krampen kom såklart. Den här gången hoppade jag av direkt och tänkte att nu är det "damage control" som gäller. Så det var bara att putta eländet uppåt, meter efter meter, och det var många meter. Nu började andra tävlande glida förbi och jag kände att nu faller jag som en sten ner i havet när det gäller min placering..


En av svenskarna på plats, John, passade på att filma lite från det han upplevde av haglet..

Hinner precis komma upp på toppen av stigningen när det börjar regna, börjar höra åskan runt omkring och efter ytterligare någon minut börjar det smälla ordentligt runtomkring i skogen, har ju en massa träd som "skydd" eftersom vi cyklar mellan träden, vid något tillfälle slår blixten ner inte långt ifrån och då känner man en oro, men det går inte att stanna där uppe heller utan vi är några stycken som ligger en bit ifrån varandra så händer något finns det i alla fall någon i närheten.


Regnet övergår i ett sådan hagel jag inte kan minnas jag senast var med om, det slog i ryggen, armarna, hjälmen och huvudet, gratis massage? En av de knivigare utförsåkningarna hade vi också framför oss... Well, resten är historia, vi tog oss i lagom takt nedför utan några incidenter.

Sedan är det en grymt fin single track, nu regnade det en del och var rejält hall. Någon världsstjärna som körde för en OS-plats 2020 pressade sig förbi mig för att 10 meter framför mig köra av stigen och falla 3 meter ner i en brant... det gick bra för honom, han hängde sig fast i ett träd.. jag föreslog han skulle ta det lite piano framöver...

Han var inte ensam om att halka över kanten, fick återberättat att en del andra hade fått fiskats upp...


Well well, kände mig som pånyttfödd, krampen var under kontroll, kunde trycka hjälpligt på pedalerna så det var bara att kriga på..

Tydligen börjar gubbarna runt mig också bli möra, för när jag väl såg hur det gått i tävlingen var det inte så illa som jag trott... Jag hamnade på en 35:e plats i totalen och en 6:e plats i H40. Det var braaaaa mycket bättre än jag trodde, tji fick jag. Ligger 7:a i sammanställningen för H40, några platser ovanför är greppbara, han som ligger 6:a hängde jag av i sista klättringen idag och tog in 3 minuter.

Väderutsikterna imorgon är... väder... det lutar åt massivt hällregn.. men vädret kring dessa berg är lurigt så vem vet, kanske blir det sol större delen av dagen? Svårt att påverka...


Passade på att ta en massage idag för att ta hand om min krampande muskel.. Det var väldigt intressant att studera och de stod 3 stycken och klämde och kände (några newbies och en instruktör)..

nya tag! Imorgon är det tydligen ytterligare några berg som skall cyklas upp- och nedför...

torsdag 31 maj 2018

MTB Trophy - Dag 1

Står nere i startfållan, speakern berättar glatt att det stod fel på ett ställe på hemsidan, vi skall inte cykla 60km, vi skall cykla 69 km. Perfekt! Var lite orolig där ett tag! I den tuffaste klassen, "Classic" är vi drygt 330 startande.


Självförtroendet fick sig en liten törn i Falun, så det skulle visa sig inom 1-2 timmar idag om jag var ute på hal is igen eller om det var en tillfällighet uppe i Falun.

Ägnade tisdagskvällen till att fila det sista på cykeln, kör Fast Track Grid 2.1" fram och bak, fram har jag 1.7 bar och bak 1.95 bar.


I år är jag tillbaka med 30T och en örn (Eagle) 10-50 kassett, så det är lite "snällare" utväxling än förra året. Alexander Lapanje går på en 34T fram, seg herre det där men jag är prestigelös, håller hårt i min 30T :)

Strategin för dagen var att inte förivra mig utan likt Chris Frome stirra upp och ner på styret och vägen och passa på ha koll på effektsiffrorna. Första 20min blir ca 4.1 W/kg vilket är lite lägre än inledningarna på långloppscupen. Vi hade även pace car de första kilometrarna så det fanns flera minuter att värma upp! Det är man inte bortskämd med i MTB-loppen hemma i Sverige :)

Jag känner fortfarande av lite av den kramp jag hade i Falun så jag bad till cykelguden att det skulle gå bra idag.

Att köra dessa typer av distaner, miljöer, klättringar, utförsåkningar... det är ändå lite speciellt. Det är verkligen fina vyer att blicka ut över.. Men.. ni kommer ihåg vad jag skrev va? Jag kolla upp och ner på styret, så jädrans mycket av miljöerna kollade jag inte på idag.

Klättringarna är... ja.. utmanande men långt ifrån omöjligt. Har man gjort hemläxan med träningen i vinter fixar man det, det tar bara lite olika lång tid :) Som mest stod det strax över 30% på min Garmin... Jag knuffade cykeln uppför vid det läget :)

Grymma utförsåkningar, en del knivigare än andra, flowiga single tracks... man bjuds på alla möjliga godbitar..


Tre depåstopp finns längs banan, jag stannar vid alla tre någon minut, fyller dryck, käkar lite... Ingen stress, var inte orolig, har man överskottsenergi kvar finns det alltid några höjdmeter kvar av banan att göra slut på dem :)

Jag hade med mig egna påsar med sportdrycksblandning, "orkade" bara fixa med den vid första depåstoppet. Imorgon gör jag nog det fler ggr, den sportdryck arrangören serverar har mer att önska.

En "rolig" anekdot är det videoklipp John filmade vid ett depåstopp. En herre står och pissar vid buskarna, när han är klar går han direkt och gräver i buffén... yey! Inte undra på att man säger att smågodis i mataffären innehåller mycket "konstigt"... yack!


Själva tävlingen i sig då? Rullade in på runt 4tim 27min, ingen kramp så det blev revansch från Långa Lugnet, räckte till en 9:e plats i H40 (av typ 120 i klassen). Det gick mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra.

Alexander L drog till med en pangtid idag och tog 2:a platsen i H40, 17:e plats i totalen, starkt!



Resten av dagen har gått åt att vila lite på rummet eller äta... gör man av med runt 3500 kcal under de timmar man är ute behöver man ladda om igen. I ett sådant här etapplopp handlar det inte bara om att köra snabbt en två dagar, utan man måste hålla i under alla dagar.

Imorgon blir vädret ungefär som idag, bra m.a.o :) Tror vi kör 76 km och 2600 h.m. eller något sådant imorgon, det ger sig, speakern kanske kommer med någon glad överraskning!


tisdag 29 maj 2018

Långt men inte Lugnt? Långa Lugnet 2018....

Tid för eftertanke efter helgens långlopp i Falun. Det fanns inte mycket att klaga på mer än ens egna självförmåga. 

Med en vädermässigt bra dag på Lördagen passade jag på att ta en 3-timmarstur med Daniel i Hellas/Nacka med latjolajbanhojen. 

Förra året gick jag upp 5, i år lyckade jag till det och gick upp 6.00. Förberett frukost som jag stannade och åt på vägen upp till Falun. Siktar på att äta frukosten ungefär 3 timmar innan start, sedan något lättare en timme innan start. 


Efter att ha läst vad jag skrev efter förra årets lopp, en plåga jag helt förträngt, tryckte jag på en 32T som framdrev istället för som förra året, 36T. 

Känslan var bra inför loppet, stämningen på topp väl på plats. Såg fram emot att ta någon form av revansch på denna bana, ett av de få loppen jag förra året gick ordentligt på pumpen. 

Våren har ägnats åt att gå ner i vikt, haft en målsättning inför Polen och MTB Trophy och nu har jag landat ungefär där, det stärker självförtroendet, samtidigt har jag tappat lite pang i benen känner jag. Men viktminskning utan att tappa i muskler är mer eller mindre en omöjlighet, det handlar mer om att begränsa tappet. 

Två tidigare tävlingar som vart lite snabbare än Lugnet har jag snitta runt 310-310W NP under de dryga två timmar jag kört, en liten bit kvar till förra höstens peak men med lite mindre vikt att släpa runt på har ändå tiderna varit i mina mått mätt bra, bättre än förra året.

Info om banan var torrt, fint, och rullgrus (halt) i kurvorna.. 

Med den vetskapen bestämde jag mig för att langa på Fast Track 2.1” fram och Renegade 2.1” bak. Av någon anledning släppte däcket lite lite luft snabbare än önskat (kör slanglöst), tryckte i lite extra för att ha lite luft att tappa. 


Jag vet inte vad jag tänkte med starten, klassisk MTB-uppvärmning, det är tjoff in i skidbacken, höll vänster sida i år, för mig sämre än den högre jag hade förra året. Fick gå ut på gräset för att komma framåt i det tempo jag ville.. 

Med 32T fick man snurra på benen rejält på en del av raksträckorna för att hänga på när det gick upp emot 40kmh. Jag tyckte det var lite väl ”halt” i kurvorna, säkert lite sämre grepp eftersom jag kört något hårdare lufttryck, runt 2.1-2.2 bar, eftersom det försvann lite luft allt eftersom.. 

Eftersom jag inte känner att jag kan hålla den tänkta linjen i en hel del kurvor får jag hela tiden slå av på farten för att sedan jaga ikapp, slitsamt... 

I ungefär 1 1/2 timme kändes det bra, hyfsat pang i benen, åkte med ett par åkare jag känner igen från tidigare lopp, så jag var någonstans där jag hör hemma.  

Men där och då var det bensintorsk, fick gå på reservmotorn in i mål, den levererar tyvärr inte lika mycket kraft som den vanliga motorn. 

Med 5-6 km kvar var det även dags för den där krampen att göra hembesök. Det är bara att göra det bästa för att genomlida, trampa på medan man hoppas att det skall ge mig sig något.


Körde en liten och stor vattenflaska, stannade vid tredje varvningen och fyllde på en flaska. Drack totalt drygt 2 1/2 flaska + något från depåerna, i efterhand kanske det blev för snålt med vätska. Var ute (lugnt) 3 timmar dagen innan men i värmen försvinner det obönhörligt vätska. 

På totalen blev det en bättre tid än förra året, men att behöva gå på reservmotorn nästan halva loppet var inte vad jag önskade. Det var inte lika plågsamt som förra året men vi siktar på att det blir behagligare nästa år :)

Jag måste helt enkelt bli starkare och mer uthållig för att slippa kramp och misär på denna bana.... Får kombinera det med att fundera på att justera upplägget i race-taktiken, men om form-känslan för dagen är bra försöker man köra därefter, saknar tyvärr bränslemätaren på kroppen så det är svårt att se att man inte fulltankad. 

Så när jag väl läser det här nästa år om jag kör Lugnet igen skall jag fundera på 32 eller 34T fram... Ha lägre tryck i däcken om väderförhållanden är detsamma och framförallt jobba med vätskebalans och energiintag.. Köra lite smartare på banan och inte förivra mig att komma ikapp några framför... 



Krampen har satt sina spår och det är hyfsat ömma muskler. Det är Tisdag idag och på torsdag går starten av MTB Trophy, 4 dagarsrace nere i Polen. Runt 6 mil och 2500-3000 h.m om dagen. Så det blir att testa alla ”tricks” i boken inför Torsdagen. Kompressionsbyxor, EMS-maskin för massage/stimulering av musklerna och jag vet inte vad :)